Äldre titlar går att hitta på antikvariat eller finns att låna på bibliotek. 

 

 

 

Facklorna

 

 

 Minns du hårdheten, säger han. Missunnsamheten, kölden, jag klarade det inte.

  Nej, jag minns inte, säger jag, jag minns kamratskap och hemtrevnad och överdådiga mackor, det är vad jag minns från Lindholmen.

  De som blev över när de stora Göteborgsvarven las ner, de som tvingades iväg från Norrland och Finland, om dem handlar Aino Trosells nya roman.
  Ett kollektiv med både arbetsglädje och yrkesstolthet, men där var och en har sitt eget förflutna, sin egen ensamhet att kämpa emot. Så lite de vet om varandra egentligen, om de andras hopp och längtan... .
Facklorna är inte bara en berättelse om livet på en arbetsplats, utan också en inträngande skildring av personerna som befolkar den: Anna med sin obeskrivliga börda, Göte med sina skuldkänslor, Veikko som tappar taget en tid, Lappen som ger upp.

 

 

 

Pressröster:

 

Arbetet:
”Aino Trosell vet vad hon talar om (hon har själv till helt nyligen varit svetsare). Det märks på de noggranna arbetsbeskrivningarna. Också arbetsmiljöns mänskliga dimensioner är omsorgsfullt uppmätta. Det är en god människoskildrare som hållit i pennan.
Såna här böcker behövs det många av, som korrektiv till sociologiska rapporter och politikers utsagor. En arbetarlitteratur i 80-talets Sverige saknar sannerligen inte uppgifter.”

 

 

Göteborgs Tidningen:
”Aino Trosell visar den lilla människan i det stora sammanhanget, en människa med vilja och röst men utan delaktighet i de stora besluten och utan rätt att få befatta sig med produktionen som helhet. Aino Trosell skriver om människan dömd till kugge och hon gör det med hetta, tempo, humor och engagemang.
Och om denna del av arbetslivet är hon faktiskt nära nog ensam.” (Heidi von Born)

 

---

Originalutgåva Ordfront 1985                                               

  som som En bok för alla 1987                                               

 

 

 

..........................................................................................................................

 

På en öde ö i havet

 

Denna berättelse finns, och har funnits, i flera olika tappningar och i olika genrer:

 

1. som kortfilmsmanus 1996 i Film i Dalarnas kortfilmsmanustävling. Förstapris.

2. som radionovell 1997, läst av Tord Pettersson, P1, red. Gun Ekroth.

3. som roman: Veckans Bok, Högmans förlag 1998

4. som långnovell: ingår i novellsamlingen Isbränna och andra berättelser, nyutgåva Andersonpocket 2008, originalutgåvan Pan Pocket 2000

5. som långfilmsmanus, ännu oinspelat. Sven Wollter har tillsvidareoption.

6. som hörbok 2005 inläst av Sven Wollter, Pan Hörböcker

 

Om hörboken:

 

Jag skrev en berättelse där en man på ett ålderdomshem fullständigt krackelerar när en kvinna i elrullstol dyker upp. Varför reagerade han så våldsamt när han fick syn på henne? Berättelsen växte och avtäckte långsamt sina svarta hemligheter mitt i skogslandets råslit och drömmar under en gnistrande stjärnhimmel. Aldrig trodde jag då att jag skulle få höra huvudpersonens röst i verkligheten. Nej aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra hans egen röst vibrerande av känslor eller att jag skulle få höra timmerkälkarna rassla, fåglarna sjunga, kyrkorgeln tona in den nya tiden där på Berget.

  Jag skrev en gång en berättelse. Nu levereras den intravenöst, som en film mellan öronen för åhöraren att dras in. Men ta det bara lugnt, det är faktiskt inte riktigt på riktigt.

Aino Trosell

 

 

Pressröster:

 

 

Om hörboksversionen:

 

SvT Gomorron Sverige, 2005-02-08 - Yukiko Duke

På en öde ö i havet/ Aino Trosell
uppläsning, Sven Wollter
Betyg: 5, av fem möjliga

 

 

Om den litterära versionen:

 

Kommunalarbetaren:

”Med insikt och inlevelse beskriver Aino Trosell skogsarbetarlivet. Hon är en suverän skildrare av kroppsarbetets mödor och glädjeämnen och hon vet hur det såg ut och luktade i ett ungkarlskök på landet för ett halvt sekel sedan. I berättelsen om vardagen, om stallet, om pölsa och stekt fläsk, om motorsågar och snö, växer dramat fram, oundvikligt och smärtsamt.”

 

Falu Kuriren:
”Det var precis en sådan här bok jag tänkt mig som avkopplande 60-sidorsläsning när man sitter och väntar på bussen eller tåget. Dramatik, spänning, kärlek och hat, uppdämda passioner - även om det inte blir något lyckligt slut den här gången.”

 

 

Om kortfilmsversionen:

 

Första pris i Film i Dalarnas kortfilmsmanustävling 1996 med manuset På en öde ö i havet.
Prismotivering:
”Ett oerhört koncentrerat manus, isländskt korta, kärva repliker. Inte ett ord för mycket, vilket ger utrymme för den filmiska gestaltningen.
Manuset oerhört logiskt uppbyggt i en cirkulär dramaturgi - någon lämnar, en ny kommer - och lämnar!
Manuset är på ytan mycket konkret, men den inre, egentliga handlingen berör det oroande okända: minnen, fantasier, ett livslångt hat, längtan efter hämnd.
Det förflutna gör sig påmint.”

 

................................................................................................................................................................

 

 

Nyårsnatt

 

En modern Fröken Julie-historia, sprungen ur författaren otillfredsställelse med ett av världsdramatikens största verk.

  Det är tvåtusental. Jan och Kristin är lyckliga. Kristin är en läcker tvåbarnsmor. Bägge arbetar på högfjällshotellet som nyss bytt ägare. Det är nyårsnatt och påkostad privat fest, anordnad av den nye ägaren. Hans fru är ung och vacker. Och begåvad. Hon har gått långt. Nu är hon tillbaka...

 

 

Nyårsnatt finns även i en pjäsversion, inköpt av Stockholms Stadsteaters chef Benny Fredriksson men aldrig spelad.  

---

kortroman                                        

Stormdals förlag 2005 (bokhandlarnas julbok)                                       

 

.........................................................................................................................

 

 

Under Södra korset

 

Under Södra korset är en roman om två kvinnor på en öde ö på soliga breddgrader. Deras dröm om resan till paradiset har blivit verklighet.

  ”Vår nya tillvaro här på ön, där livet självt för första gången får stå mitt på scenen, är som en obrukad pannå, ett vitt ark, en tom bildskärm - det är upp till oss hur det skall bli. Vi fick ännu en chans. Den här gången ska vi inte förslösa oss”, tänker en av dem.

  Men här är inte bara sol, hav och vajande palmer. De båda kvinnorna har också mycket att samtala om, mycket att reda ut... .

 

 

Pressröster: 

 

Fastighetsfolket:

”Mellan systrarnas monologer hörs en annan röst. Det är någon som riktar en uppmaning till den allvisa berätterskan: Låt dem inte förgöra varandra!

  Men berätterskan är obeveklig. Hon låter händelserna ha sin gång utan att styra in i en lugnare vik. Det blir en thriller till sista sidan.

  I konstruktionen kan romanen ses som ett symboldrama. Men Jenny och Lilian är inga luftgestalter utan människor av kött och blod.

  Och prosan: Det är som om havet sköljer över språket och efterlämnar sin friska sälta.”

 

 

LO-tidningen:

”Under Södra korset är en roman att tycka om.

  Det är lätt att känn igen sig i den falska samhörighet som kan finnas mellan kvinnor.

  Arbetarrörelsens raffinerade sätt att mota bort intellektuella är lika välbekant.

  Det är svårare att känna igen Aino Trosell på gott och ont.

  När hon lämnar arbetarmiljön blir berättelsen mjukare och mindre förutsägbar. Det ger henne säkert nya läsare (främst kvinnor).

  Samtidigt riskerar hon att förlora sin särart som författare och bli en i raden som skriver om och för medelklasskvinnor.”

 

---

 

                                                                                      originalutgåva Carlssons förlag 1994

 

 

...........................................................................................................................

 

 

Kärleksbrottet

 

I Kärleksbrottet förs läsaren in i en ”främmande” värld mitt i det vardagsliv som ständigt förs. Med osedvanlig värme, formuleringsförmåga och blick för det ovanliga berättar Aino Trosell om arbete och kärlek, om vuxenstudier och långpendling, om kulturkonfrontationer mellan storstadsbor och lokalbefolkning.
  Titelnovellen har en lika upprörande som överraskande sensmoral, där själva arbetet direkt påverkar det äkta parets intimaste liv.
  Aino Trosell har under 80-talet framträtt med en rad självständiga skönlitterära böcker. Med erfarenhet och blick för det drastiska kan hon berätta som få andra om arbete och relationer. Hon har också skrivit dramatik. Hon har belönats med bl. a Mauritz Edströms författarpris och ABF:s pris.
Margareta Fredriksson har illustrerat boken.

 

 

Pressröster:

 

Dagens Nyheter:
”Läsaren får en oroande känsla av att en annan, bara antydd historia vävts in i den första. Iakttagandets neutralitet skakas, men med subtila medel, anbringade just på ytan.
Överhuvud taget väver Trosell samman sina öden: de står ju inte mot eller vid sidan av varandra. Gränserna mellan människor förenar dem också. I öppningsnovellen, med en scen från hemtjänsten där en gubbe ska lyftas ur sängen och in på toalettstolen, beskrivs rörelsen som ett jobb vi gemensamt har att utföra´.
Så går hon också rätt obesvärat ut och in genom det jag uppfattar som kvinno- och mansvärldar; stämningen i ett fikarum på en verkstad skildrar hon som om de olika språkspelen inte är slutna för varandra, utan tvärtom i hemlighet ropar efter varandra.” (Göran Greider)

 

 

Sydsvenska Dagbladet:
”Trosells noveller är sagor med angeläget ärende. Ofta är de i kortaste laget så att bara den stränga och onekligen förutsägbara moralen står fram utan vidare gestaltning. Men i sina bästa stunder, skriver hon en vacker, rytmisk prosa och mättar klassmedvetandet med en medmänsklig värme som 90-talets unga, radikala intellektuella säkert kan lära sig ett och annat av.”

 

---

 

                                                                                    Carlssons bokförlag 1990

 

...........................................................................................................................

 

 

Samnanger

 

Detta är en roman om längtan.
Isak föds in i en kall värld. Det är långa vintrar och långt mellan människorna. Han längtar söderut. Hans längtan bär honom genom den kulna barndomen. En dag sticker han.
Hur gick det för han Isak, Britts pojk - en av de tusentals stockarna som älvarna bar ner mot städerna i början av sextiotalet?
  I sin tredje roman skildrar Aino Trosell Isaks uppväxt och utveckling från barndomen i norra Dalarnas skogar till det sjudande arbetslivet i sextiotalets Göteborg. Varvens orderböcker är ännu fyllda... .
När fartyget Samnanger en dag i maj 1971 springer i luften i flytdockan undgår Isak av en tillfällighet döden. Men ändå är katastrofen en sorts slutpunkt i hans liv.
 

 

 

Pressröster:

 

Fib/kulturfront:

”I sina två tidigare realistiska romaner har Aino Trosell både språkligt och psykologiskt hållit sig inom ganska snäva ramar. I Samnanger bygger hon djärvt ut den episodiska huvudhandlingen med några fristående parallella berättelser ur folkdjupet - ett slags ensamhetens onda sagor. De hör till det allra bästa hon skrivit och kastar ljus över huvudberättelsen, hjälper till att ge den dagrar och skuggor. ”

(Lars Furuland)

 

 

Femina:
”Några svar får man inte i denna dubbelbottnade roman som lever i ett slags sagosvenska, kärvt och skickligt slipat med verktyg från våra bästa traditioner. Romanen är tidlös men förunderligt konkret. Isak växer till mig själv och till alla. Här är vår svenska saga - återuppstånden för att ge oss kraft och mod att leva vidare!”

(Reidar Jönsson)

 

    

 

---

 

                                                                                                    Ordfront 1983

...........................................................................................................................

 

 

Hjärtstocken

 

Nu öppnas Varvets pulsådror.
Frivilligt förmås arbetare och tjänstemän lämna den en gång så självklara tryggheten, till en framtid i tidsbegränsade nedläggningsföretag.
Trygghetslagar sätts ur spel.
Det finns ingen väg tillbaka.
De som bestämmer vet detta.
För dem är Varvet bara en mjölkko som gått i sin.
Men för människorna som arbetat där är hon allt som livet rört sig kring och kanske går ut på.
Arbetet.

 

 

 

Pressröster:

 

Göteborg Posten:

”Aino Trosell skriver en prosa som är både rak och mjuk, faktatrogen och fint sensuell. Jag vet mycket litet om svetsning, men efter den här boken tror jag mig med någon handledning kunna klara enklare uppdrag, i varje fall har jag lärt mig åtskilligt om konsten att svetsa - och riskerna. Men framförallt har jag lärt mig hur det känns att ständigt ha sin existens hotad av beslut långt över ens huvud. Aino Trosell lyssnar till ´flämtningar från ett döende varv´. Måtte hon få många att göra detsamma!”

(Bernt Eklund )

 

 

Proletären:

”Infallsvinkeln i skildringen av varvsarbetet är kvinnans roll i yrkeslivet, kryddat med den ensamma moderns särskilda problem och uppfylld av underlivsresonemang till den omfattning som i sammanhanget blir så stötande, att en anhängare av förgrovade förvrängningar säkert inte skulle dra sig för att omtitla boken till ´äggstocken´.”

(Christer Ternrud)

 

 

 

 

---

 

 

                                                                                                   Ordfront 1979

............................................................................................................................

 

Röda Lacket

 

Aino Trosells (född 1949) senaste böcker är berättelsesamlingen ”Kärleksbrottet” (1990) och romanen ”Offshore” (1991). I februari 1994 tilldelades hon av Ivar Lo-Johanssons författarfond Ivar Los personliga pris. I motiveringen hette det bl. a: ”Hon ser storhet, livsansvar och rikedom där många av dagens svenska författare ingenting ser och ingenting erfarit.” ”Röda Lacket” är i kåseriernas form en fin bekräftelse på detta.
”Den ärade läsaren undrar förstås vad Röda Lacket egentligen har med mig att göra. Det är väl bara en gimmick tänker ni säkert, ett sätt att göra sig märkvärdig”. Så inleder Aino Trosell denna mustiga, sanna, humoristiska och kloka samling kåserier. Med en självklar fräckhet tar hon välformulerat upp stort och smått, kvinnligt och manligt, barn och äktenskap, arbete och drömmar.

 

 

Pressröster:

 

Dala Demokraten:
”Aino Trosell är bra hela tiden - men bäst är hon nog när hon visar oväntade eller åtminstone för mig okända komplikationer från industrins värld.
Nu vet jag hur ett stackars armbandsur kan förorsaka en liten julaftonstragedi i familjen: far har sanerat sig så effektivt han kunnat efter sitt arbetspass på Gruvöns pappersmassefabrik men stinker ändå. ´Kuschad får han sitta alldeles ensam och äta sin vörtbrögås med skinka och skånsk senap´. Det visar sig till sist att han glömt att tvätta klockan. 
  Ta en pris ´Röda Lacket´ varje kväll efter sänggåendet, så sover du sen roligt, i såväl svensk som norsk mening. Men akta dig för missbruk: risken är stor att du snusar i dig hela den ovala asken på en natt.”

 

 

LO-tidningen:
”En kåserisamling av en notorisk nagelbitare och före detta snuspackerska kan förmodligen bara få namnet Röda Lacket. Aino Trosell har samlat sina dagtidningskåserier i bokform. Carlssons gav påpassligt ut dem samtidigt som Aino fick Ivar Los personliga pris.
  Också i detta lilla format visar Aino att ämnen för berättelser och betraktelser finns helt nära oss; i arbetslivet och hemma, hos grannarna och barnen eller de gamla släktingarna. Och det blir inte alls tråkigt och grått. Tvärtom, här finns en varm humor, självironisk och medkännande. Det är berättelser som man ler igenkännande åt. ´Precis så kan det vara´.”

 

                                                                                    Carlssons bokförlag 1994

 

-

 

............................................................................................................................