Dikter av plåt

 

 

          Varma svar och kalla

 

Intervjuaren frågade mig:

hur är temperaturen på din arbetsplats?

Jag visste inte vad jag skulle svara.

 

Varmt var det ju - stekhett från svetsen

så att jag ofta brände mig

ibland brann ögonbrynen upp.

Men det var ju bara halva kroppen.

Den andra halvan som var vänd utåt verkstan

var iskall och den frös jag om åtminstone

på vintern när portarna stod öppna.

 

Så jag visste inte vad jag skulle svara

när han höll fram formuläret.

Funderade ett tag

och kryssade för "lagom".

Jag tänkte mig ett genomsnitt.

Och då blev det

lagom temperatur, faktiskt.

          -

 

 

 

 

          Särbehandlad

 

Jag avskyr diskrimineringen

men älskar den ljuva särbehandlingen

skillnaden hårfin

finns egentligen inte

I bägge fallen är jag annorlunda

i ena fallet blir jag kränkt

i det andra enbart lättad

 

Jag avskyr blickarna

trevandet tafsandet

på två meters håll

Jag avskyr anklagelserna för barnen

ack barnen

i havet av uppenbart barnlösa män

 

Men

jag älskar faktiskt

den ljuva stunden

när nordanvinden tjuter mot en iskall

ännu osvetsad bordläggning

därute

Och alla måste ut och kämpa i kylan

men jag

förflyttar mig inte en tum

ty kvinnor är ju så känsliga

- man får inte vara dum -

varmast det är det - Härinne!

                  -

 

 

 

          Framknackad ur slaggen

        

Tändsår Porer Slagginneslutningar

För hög råge För låg råge Fel elektrodval

Sprut Brott i grundmaterialet Smältdike

Dropp Sprickor Valv i roten

 

Vartenda steg ska tas

varenda snyting

Inte en gång

utan gång på gång

Dropp dropp dropp

sprut sprut sprut

brott brott brott.

 

Det är jag och min svetsskarv

en duell

en tvekamp

mellan mig

och det nyckfullt rinnande järnet

 

Men så småningom

ett samarbete

Först motvilligt

sedan allt lättare

tills jag nästan glömt

hur man gör

när det blir fel

 

Då är man fri

flyger på egna vingar

om inte en fjäril

så i varje fall

en vackert glänsande fluga

metallglansen

i regnbågens alla färger

 

Grundmaterialet

framknackat ur slaggen.

          -

 

 

         

          Miljöskadad

 

Varför svor jag åt honom

när han ville hjälpa mig dra loss

kabeln som fastnat?

Varför tackade jag inte

och använde det lilla

folkvett jag har?

 

Varför glor jag på honom

när han vill hjälpa mig loss

när jag ohjälpligt fastnat?

Varför snackar jag inte

och uppför mig som vanligt

mot honom, fast han är karl?

 

          -

 

 

 

          Rygghelvetet

 

Ja jag känner dig rygg

du värker och pinar

jag känner dig rygg

men vad ska jag göra?

Du molar du rygg

säg vad ska jag göra?

Vad vill du mig rygg

med din envisa värk?

 

Jag ville jag vore dig helt förutan

ett hål där du sitter

precis som ett skogsrå

Förföriskheten fick jag på köpet

men svansen finge jag

gömma nånstans

 

Vad vill du mig rygg?

Jag kan inte trolla

jag är inte vacker

och ingen jag lockar

Ditt ärende rygg?

Säg har du ett budskap

finns det en mening

med din hjärtlösa värk?

 

Allt är förgängligt

ditt nödrop för sent rygg

Den varningens vånda du tände

förstelnad

Jag lyssnade inte

Tog en tablett rygg

Du värkte förgäves

Tills det var för sent

 

          -

 

 

 

          Rya skog

 

Rya skog förställer sig inte

Kämpar för livet

mellan trädtopparna skymtar

oljecisternerna

 

Mitt därinne

förstår jag vad en skog är

Avlägset

brusar stadens ljud

men härinne

är fågelsången stark

liksom vinden

och hela skogens ande

med sin komplicerade biologi

där allt hänger samman

och omvärver mig med sin tyngd

som inte så lite påminner om -

- kärlek!

 

Den fullmogna kärleken

Insikten

att Tiden och Livet är begränsade

Över oceaner av skog

driver stoftmolnen in

Vår tid är begränsad

Aldrig

har ängssyran doftat som nu

 

          -

 

 

          Baksträng

 

Jag låtsades inte förstå ritningen

för jag ville se ditt vackra leende

Allt blev så lätt

när jag inte förstod

var nipplarna skulle sitta

Hela verkstan liksom sjöng

gråsparvarna svingade sig under taket

och du berättade

historier

och skrattade

och jag skrattade också

allt kändes rätt

 

Men

du hade aldrig bränt baksträng

jag märkte det och ville hjälpa dig

Om du höjer värmen

sa jag

och vinklar ner tången så

upplyste jag

 

Du var plötsligt

alldeles tyst

Din rygg var så svart

Nu går det bättre!

försökte jag peppa

men allt

var alldeles

åt Helvete fel!

Förbannade baksträng

förbannade dig!

Varför - kunde du inte bränna baksträng!?

Varför - kunde inte jag hålla käft!?

 

          -

 

 

          Kärleksdikt

 

Jag kan inte räkna dem alla

alla gånger

jag åkt hem med bussen

i ångande värme

från trötta arbetskamrater

- alla nöjda att dagen är slut -

och tänkt att ikväll

ikväll så vill jag

ska vi

ikväll ska det bli -

- ljuvligt

 

 

I värmen från de många kropparna

stillheten i den fåordiga tröttheten

har glädjen hunnit ikapp mig

livsglädjen

livslusten

lusten till dig

och till alltihop

I bussens monotona motorljud

och ryggtavlornas inåtvändhet

har jag känt ömheten strömma

Otaliga gånger

 

 

Detta vill jag du ska veta

Ty resten vet du

alltför väl

Om stöket köket gnället maten

avgasröret måste bytas

var är nyckeln till förrådet

jag har inga pengar kvar

 

Filmen börjar klockan nio

Framför tv:n somnar jag

Du vill prata - ingen svarar

Sådan slutar våran dag

 

          -

 

 

 

          Fredagskväll

 

Fredagskväll, Konsum fullt av folk

och kö vid dessertdisken.

Charkdisken ligger strax intill.

Den felnärda uppsvullna kvinnan

i de nerkippade skorna

plockar bland fläskfärsen.

Den kostar

45:50 kilot.

Hon plockar tveksamt

får upp en förpackning

men lägger den sedan

mumlande tillbaka.

Hon säger något - liksom urskuldrande -

till någon.

 

Och

då hör jag

den ömsinta rösten

kärleksrösten

varm och med stort djup säga

Det gör ingenting

Det gör ingenting alls

Det blir så bra ändå.

 

Den stressande Konsumaffären blir

till en kyrka

alla andra ljud försvinner kring det här paret

som jag inte känner

som jag inte skulle känna igen imorgon

Bara den där varma rösten

full av ömhet.

Helande allt.

Att det gör ingenting. Vi fixar det ändå.

I vår egen värld.

Långt bortom börsklipp

och mediatrender.

 

          -

 

 

 

 

          Silvia

 

  Jag drömmer om Silvia. det har hänt flera gånger nu.

  Jag drömmer att jag träffar henne. Hon luktar gott. Vi pratar.

  Och jag försöker övertyga henne om något.

  Stämningen i drömmen är ljus.

  Silvia är klädd i en klarblå dräkt med tillhörande hatt.

  Jag känner mig lufsig men hon drar på intet sätt fördel av övertaget.

  Utan gör vad  hon kan för att jag ska slappna av och känna mig väl till mods.

  Under mig väntar ett bråddjup.

  Jag vet det.

  Men jag har äntligen kommit till tals med henne och hon lyssnar på vad jag säger.

  Jag vet att det jag har att säga är viktigt.

  Men svårt.

  Jag har på känn att hon inte riktigt förstår - eller hör - vad jag säger?

  Men hon nickar ändå, oförtrutet leeende.

  När någon ler mot dig brukar du le tillbaka.

 

  Jag ler.

  Och tystnar.

  Då öppnar sig avgrunden och jag faller, faller.

  Silvia fortsätter att le.

  Men hennes leende är inte längre för mig.

  Och medan jag faller ner genom avgrunden - jag vet ju var jag hamnar!

  Så saknar jag ännu den exklusiva doften.

  Och Silvias ljuvliga leende.

 

          -

 

      

 

 

          Nere i skilsmässoskiten

 

Nu har jag fått nog!

Hon går

med vreden

fortfarande lysande

från den hårt strängade halsen

Hon går

lämnar arbetet oavslutat

det obetalda osynliga

oumbärliga, också för henne.

 

Hon går - tar ungen med sig

Avgår

I protest

mot en alltför skärande kontrast

mellan idealens arbetsfria känslo-Dynasti

och verklighetens

oförenliga Helveten.

 

Hon går

lämnar dig bakom sig

där du med den nyvunne vännen

mäklaren

säljer dig ut

ditt tillfälliga driftstopp.

Villan ska säljas

Kom och värdera

Redet ska rivas

dunen dalar dröjande mot djupet

Kom och värdera Allt är till Salu

Mitt hus har jag vårdat - åtminstone huset!

mumlar du frigiven

prisgiven

överdiggiven

numera oäkte - man.

 

Hon gick

du hann aldrig visa fick aldrig chansen

Fönstren är dåliga

knastrar den nyfunne mäklaren kallt.

Redet ska rivas

boet ska plundras

mäklaren kommer med modiga kunder

allt ska värderas

Huset och Tomten och sträckan till Dagis

Blott

din närvaro

skuggar

de köpsugnas bilder -

de låtsas ej se

din hjälplösa rygg.

 

Hon gick.

Fotot i finrummet

och barnets glömda legobit.

Det nygifta paret tittar och blundar

mannen med blicken

på hustruns utspända buk...

hon gick...

Sprickor i tacket!

Det påverkar priset.

Och hur är det egentligen med de bärande lagren?

Du sitter vid fönstret medan mäklaren mal

Du borde sett efter ditt hus mycket bättre -

främmande fotspår på den nya parketten

du tjänade nittio kronor i timmen

det nya golvet

det la du på nätterna.

 

Förtjusta rop från vinden:

en dörr som är sprucken!

Du slog in den en gång

när hon ej ville öppna

men om det får besökarna

ingenting veta.

Och fläckarna på nålfiltsmattan?

Färg, säger mäklaren

men det är blodet

från din unga fru

en gång

en vår

i vitt

Hon gick

 

Det är kärlek i tvåtusentalet

ett ständigt uppbrott en vandring

en flykt

Hon gick...

Mäklaren har hunnit till gillestugan

med bar och med allsång

med skrål och med skratt.

En öde öken

aldrig befolkad panelen var billig semestern gick åt.

Sen satt du i baren och tog dig en klar en

ungen vid tv:n

men Hon satt ej alls

hon flängde omkring.

Du ville nog fånga men hann aldrig visa

och nya tapeter behövdes i hallen

och sen var det pumpen

nåt fel med en säkring

och veckorna gick

och gräset det växte

och annat det svällde och pockade

värkte -

hon sa att

du söp!

Hon gick!

 

De har hunnit till sovrummet

mäklaren mäklar:

se tapetens rosenmönster...

Ha!

Likt uppskvätt torkat blod!

Och ert fartvidunder

med plysch och med stereo

nu naket, obscent utan älskande par.

Spekulanterna rodnar men mäklaren mal:

"och mattan är mjuk för avklädda fötter..."

Nu dalar det sista dunet mot djupet.

 

Hon gick

Och du går.

Inåt

mot trängseln går ni.

Bort -

från varann.

 

          -

 

 

 

          När allt är slut

 

Hur är det där

vid den absoluta nollpunkten?

Hur är det

där atomerna slutat svänga?

När allt är tyst och dött

och stilla?

Inte en krusning en gång

i det innersta

elektronskalet?

 

Hur känns det

när själva döden

slutat dö?

 

          -

 

 

 

 

 

          På flykt

 

Att snabbt vara till reds

kunna ge sig av

 med kort varsel

Ja jag kommer!

 

Det lilla jag behöver

är snabbt ihopsamlat

jag knäpper väskan och kappan

Nu går vi.

 

Hemmet när alla har lämnat det

en obäddad säng

en leksak i trappen

hur flyktigt allt är.

 

De mina och mitt inre

är allt jag behöver

den dagen då även vi

står på tur.

 

          -

 

 

 

          I tankfartygets dubbla botten

 

Nere i dubbla botten

jämför vi oss med varann

i våra egna rum

jämför vi

promillen av frihet.

Vi jämför inte äpplen med bananer

vi vet vad som gäller och vad som fordras

för intjänandet av medel till liv

vi lever därute

när jobbet är över.

 

Visst är vi fria

jämfört med linen på Volvo

författarens frihet, vad vet vi om den?

Visst är vårt jobb intressant

annat än trappstädning måndag till fredag

forskarens kneg har vi aldrig känt på.

Och nog är det omväxlande med olika fogar

vi jämför ånyo med alla på Volvo,

radioreportrar känner vi inga.

Kvalificerat är det även

mer kvalificerat än att sitta i kassan,

en läkare jämför man sig ej gärna med.

 

 

Så inte jämför vi gurkor och korvar

i dubbla botten där vi har våra hem.

Om alla de andra vet vi så lite

ingen av oss umgås med dem.

Lika bra är det var sak på sin plats

sleven i grytan och sotet därunder

vi känner ej avund vi känner ej något

- Australien har vi inte heller besökt!

Vi är realister

jämför oss

med varann.

          -