En gränslös kärlekshistoria

 

 

"Det här är min norsk/svenska historia precis som den var, personer och platser är autentiska liksom de flesta händelserna. Berättelsen ringlar sig fram styrd av de mäktiga lagar som en del kallar ödet men som är livets grymma lovsång - den kollektiva väv vi alla slås in i.

Ja, de yttre händelserna var ungefär så här men om de inre jordskreden har jag diktat. Och ett vet jag nu när berättelsen är klar - att historien bär med sig ett enda imperativ: vi har inte gett dig din stund på jorden för att du ska leva räddhågset och halvt. Utan fullt ut och helt. Så - följ mig bortåt gränserna, du älskade dotter!"                                                            Aino Trosell

 

Hon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget, spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes. Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och feministisk. Hur fort rinner tiden - är hon själv nästan gammal? Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna.

 

Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället. Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne. Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde hon en dotter. Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya drömmar. Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela kvinnobördan outtalad, den femte generationen.

 

          Bilden till höger: åttaåriga Eli på väg ut i livet som piga.                  

             Ur filmen Barn av sin tid av Maj Wechselmann,

             fritt efter En gränslös kärlekshistoria.

 

 

 

 

 

 

Pressröster:

 

”Det finns böcker och det finns läsupplevelser. Aino Trosells historia om sex generationer kvinnor griper tag och håller fast.

  Etiketten känns överflödig, det är en upplevelse att läsa den här släktkrönikan.

  Aino Trosell har bland annat prisats för sina kriminalhistorier och kallats för deckardrottning - hur många såna finns det?

  En gränslös kärlekshistoria är något alldeles annorlunda.

  Läs den och känn den.” 

Folkbladet Norrköping

 

 

”är det något hon kan så är det att skapa närvaro.  På sidorna äger en framkallningsprocess rum. Där det nyss inte fanns någonting syns snart kvinnor i klart ljus. Något så lite inställsamt var det länge sedan jag läste. Det är en hård historia med tydliga kanter och jag gillar det.

Dagens Nyheter

 

 

”Äntligen skriver någon klart och tydligt och understundom ursinnigt om det som skvallrats om i alla tider; konsekvenserna av kvinnors och mäns sexualitet innan p-piller uppfanns. 

  Författaren har ett fantastiskt språk och miljöer och karaktärer är träffsäkra. Romanen är lika mycket läsning för män som för kvinnor.” 

Örnsköldsviks Allehanda

 

 

”Deprimerande läsning? Inte alls, det här är ingen sorglig bok. Den är fylld av humor och framför allt starka kvinnor som så småningom vågar gå sina egna vägar.

  Aino Trosell har skrivit sin egen svensk-norska historia, och tillägnat den sin dotter. Boken är välskriven och mycket utlämnande när författarinnan berättar om sina kontakter med psykvården och sin egen ångest.

  Den som älskar Aino Trosells kriminalhistorier behöver inte skygga bara för att detta är en generationsroman med kvinnoperspektiv. Faktum är att jag njöt av varenda minut i de klämmiga damernas sällskap. Och på vägen fick jag flera tankeställare och började funder över hur min egen mormors mor hade det när hon var ung. Var hon verkligen kär eller bara en ägodel i sin makes händer?” Värmlands Folkblad

 

 

”Så berättar Aino Trosell i denna bok som flödar över av kärlek och övergivenhet, hårdhet och värme och där barn föds och dör, föds och dör.

  Kvinnornas skräck att bli havande går som ett fräsande skum genom handlingen och bildar pendang till männens oro för att inte kunna klara lån och levebröd Stinas, Edits och Ainos öden är inte mindre uppskakande än Elis.

Blekinge Läns tidning, Norrköpings Tidningar, Sölvesborgs Tidningen, Karlshamns Allehanda, Nya Wermlandstidningen

 

 

”Mycket i berättelsen får mig att tänka på moderna berättelser från Afghanistan, som i Siba Shakibs böcker. Jag tänker både på hur kvinnorna försöker lära sina döttrar att inte skaffa en massa barn, att hålla männen på avstånd, hur männen tar sig rätten att bestämma över kvinnans kropp, liksom att det hos kvinnorna finns en berättargåva, som används flitigt för att hålla humöret uppe i svåra tider. 

  Aino Tosells gränslösa kärlekshistoria är en roman att sträckläsa och att sedan gå tillbaka och läsa igen, stycke för stycke. Eli, Stina, Edit, Aino och så Ainos egen dotter som skymtar i bokens slut. En bild av Sveriges historia, om hur unga flickor, blir människor. Som kvinnor. Det är en stor roman Aino Trosell har skrivit.” Smålandsposten

 

 

”Det kräver mognad och livserfarenhet, inre styrka och en språklig balans som inte vacklar vid generationsgränserna. Allt detta har Aino Trosell. Samt modet att följa trådarna i väven. 

  När författarens egen barndom och ungdom tar plats ligger känslorna nakna och vibrerar smärtsamt under trycksvärtan, bryter sig ut men tyglas och samlas in i kärva journalanteckningar. Den kollektiva väven är varpad med nedärvda minnen av kvinnoblivandets skam och det bibliska ´intill fjärde led´ faller mig i tankarna. Men boken är en kraftansamling som trotsar det predestinerade ödet. Den är en gåva till framtiden, i dotterns gestalt. Gripande, hoppfull och befriande.”

Nerikes Allehanda

 

 

”Hennes bästa roman. Det blir gripande, det bränner till när hon närmar sig sina egna smärtpunkter och utforskar stängda känslorum.”

Dalademokraten

 

 

”Det är en ruskig men ärlig bok. Visst hade Stina ett helvete med åtta dygn förlossningsvär och döden som ett reellt hot. Men det var inte lätt att vara tonårsflicka utan kärlek på 1950- och 60-talen heller. Fast då fanns änglar.” Sydöstran

 

 

”Aino Trosell förenar det känsliga och robusta i en framställning som är utpräglat personlig, samtidigt allmängiltig, likt en gestaltad historielektion över fattigdomens och kvinnans villkor. Yngre människor, med en tendens att ta allt för givet, har mycket att lära av boken.”

Bohuslänningen, Sundsvalls Tidning

 

 

”Kvinnlig livsberättelse som platsar bland de stora. Slutsummeringen blir att ´En gränslös kärlekshistoria´ intar sin självklara och rättmätiga plats i den stora svenska litteraturtraditionen av kvinnors livsberättelser.”

Södermanlands Nyheter

 

 

”Hon vänder sig i boken till sin egen dotter, och förbinder nutid med förflutet genom att skriva samtidsprosa och anlägga ett modernt perspektiv på historien. Därmed blir boken inte bara en berättelse om gångna tiders lidanden, utan också om kvinnornas väg från rättslöshet till självständighet.”  

Alex Författarlexikon

 

 

Blogg Boktoka:

Historien är oftast männens, med yrkesliv och fackföreningar, nya lagar och uppfinningar. Kvinnornas historia är den att vara utsatta för graviditeter och barnsängar, omyndiga i någon annans händer, fråntagna rätten att bestämma över sina egna liv, eller kanske snarare aldrig givna den.

  När Ainos dotter själv blivit vuxen känns boken om anmödrarnas historia desto mer angelägen. Hur ska man kunna se och förstå var man själv hamnat om man aldrig får höra den historia som är den som påverkar en mest? Med glädje, sorg och till viss del även motvilja, bestämmer sig Aino för att nu ska den skrivas, boken om hennes anmödrar.

  Ainos berättelse börjar med hennes mormors mor Eli, som blir bortskickad från sitt fattiga hem redan som åttaåring, att tjäna piga. Hon finner sig snart en plats hos en lungsjuk familj, där hon kommer att stanna ända tills hon kommit i de tidiga tonåren, och husfaderns närmanden börjar bli av den mer allvarliga karaktären. Hon skaffar sig en ny plats och finner så småningom kärleken i en bondson i byn. När han blir med barn reser han dock långt bort och förblir så. När bulan under kläderna blir för tydlig måste hon ge sig av. Och det är så här den börjar och så här den fortsätter, Ainos anmödrars historia, de blir utnyttjade, de blir med barn och de blir visade på dörren. Ibland, men inte särskilt ofta, blir de faktiskt förälskade och älskade tillbaka. Ibland älskar de sina barn, men oftast verkar de inte riktigt ha ork över. Och det här sitter kvar ända ner till Aino själv. Så tydligt hur arvet från anmödrarna präglat moderns inställning till henne själv, och ska hon själv förmå bryta cirkeln?

 

Omdöme: Det här kunde lika gärna ha varit en berättelse om mina egna anmödrar, och jag kommer på mig själv med att tänka på dem på ett annat sätt efter att ha läst Trosells bok. Hon skildrar sina kvinnor med värme, men samtidigt utan sentimentalitet och hon låter inte omständigheterna ursäkta vilket beteende som helst, pekar kanske på förklaringar, men inga ursäkter. Och det känns ärligt, och krasst. Och jag tycker mycket om det. En väldigt stark bok som får mig att bli nyfiken, fundera och se likheter med mina tanter i historien.

Detta var en bok jag tyckte mycket om och som jag rekommenderar varmt. Nästan som att den är ett historiskt dokument över en historia som sällan berättas. Ryms den bland alla fackföreningar, upptäckter, uppfinningar och andra viktiga saker? Det måste den.

 

----

 

Norstedts 2005