Jäntungen

- allåldersbok -

 

 

Jäntungen är en självbiografisk allåldersbok om mina första sex år i livet.

  Det är femtiotal. Det är skogsbygd och skinnindustri. Det är ännu tv-fritt. Livet är obegripligt och hemskt och spännande.

 

 

 

Pressröster:

 

Svenska Dagbladet:

”Aino Trosell är vid det här laget väletablerad; romaner, noveller och pjäser har med allt större säkerhet författats i skrivarstugan i hennes barndomsby i Dalarna. Som barnboksförfattare är hon dock debutant, och det är inget dåligt förstlingsverk hon ger oss med Jäntungen. Genren ställer ju sina egna avgörande krav, bl.a. på lyhördhet, äkthet och gott minne; Aino Trosell har allt det plus något alldeles avgörande - förmågan att skriva.
  Det framgår att dessa 32 korta berättelser, där Iris för ordet, ganska tätt följer Aino Trosells egen barndom i spåren. Jäntungen har börjat som muntliga improvisationer för de egna fyra barnen; nedskrivna har de fått en pregnans som blir till så tydliga bilder att man aldrig saknar illustrationer. Den barndom som tecknas måste, trots att den inföll så nyss som runt mitten av detta sekel, framstå som exotiskt avlägsen. Iris föräldrar - mest mamman - driver ett pang som oftast befolkas av skogsarbetare. Medan Iris slipar sin iakttagelseförmåga i studiet av dessa råbarkade karlar, blir hon en nog så förslagen jäntunge, just med sparbössan ständigt på lut.
  En åldrig granntant spelar en stor roll liksom, på helt andra sätt, storebror, far- och morföräldrar, mammas och pappas skilsmässa och skolan som hon, äntligen, till slut får börja.
  Aino Trosells berättelser är enkla med en fängslande och avväpnande direkthet - sådant som kan vara så svårt. Här finns inte ett enda falskt tonfall, inte skymten av inställsamhet. Baksidestexten rekommenderar Jäntunge till alla barn mellan åtta och åttio´. Ett sådant, i den gyllene 40-årsåldern, instämmer.”

 

 

Expressen:
”Det finns något okokett och sympatiskt över Iris, i hennes röst som är berättarens, hon gör sig aldrig näpen eller söker den kletiga sortens förståelse. Olika episoder avlöser varandra som ett slags litterärt album, men i botten finns historien om föräldrarnas skilsmässa och Iris och hennes sätt att förhålla sig till den.
Det är en mycket inlevelsefull och rolig bok, trots allt. Trosell banaliserar aldrig sorgen och smärtan, men hon återger barnets praktiska syn på livet med både träffsäkerhet och medkänsla.”

 

 

"Frispråkig, ocensurerad och rolig men inte utan blänk av allvar."

 Aftonbladet

 

 

"Boken fungerar bra som högläsningsbok, men är också en bok som både barn, ungdomar och vuxna kan läsa tyst, för sig själva."

Östra Småland

 

              

 

                               Jäntungen porträtterad i Maj     

                                         Wechselmanns

                                         tv-dokumentär Barn av sin tid.     

 

                                                

 

 

 

-----

Originalutgåva Lindelöws förlag 1994