Järngreppet

 

Fjärde kriminalromanen om antihjältinnan Siv Dahlin Den här gången har

 hon hoppat in som kokerska på en konferensanläggning i Bergslagen där en filminspelning pågår. Siv arbetar både bittida och sent samtidigt som hon inte kan undgå att lägga märke till gästernas beteenden. Förutom filmteamet finns där en kurs i kristallterapi, en kamratstödjarkurs för folk med missbruksproblem samt ett gäng unga och äventyrliga gruvdykare. 

En ung kvinna har drunknat i en panikattack i samband med dykning i en gruva och nu hittar man de mänskliga kvarlevor som sannolikt skrämde ihjäl henne. 

 

 

Västerås stadsbibliotek och Maria Hedberg har faktiskt lyckas fånga

Siv Dahlin på film, i fullt arbete i Järngreppet, titta här ! 

 

 

 

 

Pressröster:

 

Aino Trosell, Sveriges bästa arbetarförfattare gör det igen i Järngreppet.                                      

Metro

 

                                                                   

Stökigt och skrovligt.

Kan någon skildra arbete bättre än Aino Trosell?

Språket är skrovligt som gruvorternas väggar, det finns en energi och stampande lust i det som gör att man inte kan sluta läsa, trots att det då och då kör i diket.

   Ändå är Järngreppet en läsupplevelse. Den är inte helgjuten, den är stökig och besvärlig - men det finns språkliga höjdpunkter som är på gränsen till geniala.    

Dagens Nyheter

 

 

Trosell är därtill en mycket skicklig berättare som till skillnad från många av sina kolleger i deckargenren fäster minst lika stor vikt vid språklig och stilistisk precision som vid rafflande intrigbyggen.

  När det nu blir dags för fjärde boken med Siv Dahlin är förväntningarna höga.

  Bokens första femtio sidor kopplar omedelbart greppet om läsaren. Den lätthet med vilken Trosell skapar ett driv och ett sug i sina berättelser är helt och hållet intakt. Men sedan börjar varningsklockorna låta, lågt först - men när vi nått finalen tyvärr öronbedövande. 

  Det kunde ha blivit hur bra som helst. Allvarligaste problemet med berättelsen är intrigen.

  Det är synd för här finns också mycket som är bra i boken. Skildringen av Sivs hårda arbete och existentiella utsatthet. De suggestiva miljöskildringarna. Partier av stor språklig skönhet. Här visar Trosell att hon fortfarande utgör en helt unik röst i kriminallitteraturen.                                                           

Svenska Dagbladet

 

 

En kärleksfull pastisch.

Inte bara handling och persongalleri håller illusionen av flydda tider vid liv.

  Antingen tycker man, som jag, att det hela är rätt så kul, eller så storknar man.  

Hallands Nyheter

 

 

Det är intressant att få läsa om gamla gruvor och lära sig lite om gruvdykning. Men trots fina miljöbeskrivningar och väl tecknade personporträtt är inte Järngreppet någon av Aino Trosells bästa böcker om Siv Dahlin, även om den är ruskigt spännande mot slutet.                                                   

Värmlands Folkblad

 

 

Osannolik deckarintrig.

Hon är mänsklig i all sin komplexitet.

  Kort sagt är det upplyftande att träffa Siv Dahlin igen.                                

Dala-Demokraten

 

 

Två saker ger Järngreppet sitt blygsamma men ändock värde som litterär skapelse: den helgjutna gestalten Siv Dahlin och Trosells milt ironiska iakttagelseförmåga av såväl personer som samhällsgrupperingar

  Brottsligheten är lika långsökt som i den värsta Camilla Läckberg-roman.

  Järngreppet befinner sig så tydligt i dialog med deckargenrens huvudfåra. Men att den inte är undermålig på det sätt som mycket i genren är det gör den därmed inte bra.                

Dalarnas Tidningar

 

 

Järngreppet håller sig inom kriminalgenrens råmärken, men skikten av arbetarroman, glesbygdsskildring och kvinnosaksroman är påtagliga nog för att avslöja att författaren börjar vara färdig med mordgåtorna. Långa och glödande utläggningar om gruvdriftens klassförtryck, ibland sjungande poetiskt, som i stycket om Malmvaskerskornas slit och relativa frihet på de utstöttas arena, ibland spottande och fräsande i vredesutbrott riktade mot exmaken och politikerhöjdaren Jan och hans Gula Änkan-maner är också stycken som är tillräckligt intressanta för att motivera skiftbyte i författarens produktion.                         

Västerbotten-Kuriren

 

 

Det som gör Aino Trosells böcker spännande är att de utgår från enkla människor, som bär på vardagsproblem vi kan känna igen oss i, sådant som vanligen tas med i graven.

  Det är sådant som gör att jag håller mig kvar, som ovan läsare av kriminalromaner, deckare och thrillers.

Fib-kulturfront

 

Järngreppet är fängslande och som läsare grips man snabbt av stämningen, miljön och berättelsen. Det rör sig nog faktiskt om en av höstens bästa svenska deckarläsupplevelser.                                                                                  

Jury

-

 

Norstedts 2008