Jury:
"Om hjärtat ännu slår skiljer sig alltså markant från Ytspänning, men etablerar också definitivt Trosell som en kriminalförfattare med stora kvaliteter.”

Aftonbladet:
”Spänningsfaktor: Hög. Krypande skräck snarare än våldsam dramatik. Siv upptäcker att hon har en terrorist bland sina vänner.
Feministfaktor: Ganska hög. Siv ser nya möjligheter hos sig själv när hon lämnat sin man.”

Falukuriren:
" Men på det hela taget tycker jag att hennes thriller är bättre än det mesta som skrivs i genren i Sverige idag – just för att hennes bok är något mer än bara en kriminalroman. Här finns – vid sidan av de spänningsskapande momenten – inslag av glesbygdsskildring, arbetsplatsskildring, kritisk samhälls- och samtidsskildring samt ett nyanserat porträtt av en kvinna som vågar bryta upp ur ett slentrianmässigt äktenskap och förändra sitt liv".

Smålandsposten, Eskilstuna-Kuriren, Strengnäs Tidning, Norrköpings Tidningar:
"Egentligen är hon otänkbar som spårhund i en otäck brottshärva.
Men Aino Trosell gör henne så levande att man andlöst följer hennes dagar uppe i köld och ödebygd.

  Våldsam död glimtar knivskarpt förbi.

  Bakom suspekta händelser tickar en galen hjärna. Ovetande dras Siv in i skeenden hon inte kan kontrollera.
  Hela tiden behåller Aino Trosell vardagstonen. Hon är urstyv som lyckats skriva en bok så fylld av värme och förståelse för vanliga människor mitt uppe i våldsamheten.
  Parallellt med kriminalberättelsen, som är en verklig rysare och dessutom tragiskt pinaktuell i Sverige av idag, ger hon röst åt en glesbygd i förvandling.
  Om hjärtat ännu slår är en bok fylld av livslust och sunt förnuft trots att den handlar om hat, mord och fanatikers galenskap.
Läs den!"

Upsala Nya Tidning:
"Både personskildringen och miljöbeskrivningen bäddar in läsaren i ett som det ska visa sig bedrägligt lugn. Det låter som sinnebilden för en schablon, men i Aino Trosells händer blir det mer än det. Allt är så ´vanligt´ att man som läsare blir lika överrumplad som Siv, när allt plötsligt vänder.
  Under berättelsen om dessa alldeles vanliga människor, som mycket sällan framträder i en thriller, växer en hotfullt dov ton, trots det nästan poetiska språket.
  Aino Trosell är mycket trovärdig när hon kryper under huden på både offer och förövare och skildrar deras känslor och tankar. Och vilka mekanismer som gör att i övrigt sansade människor blir blinda för vad som sker i omgivningen.
  En verklig skräckskildring är framställningen av den veritabla hjärntvätt som Siv utsätts för.
  Det är naturligtvis det hemska och det mörka som dominerar Om hjärtat ännu slår, men där finns också tröst och hoppfullhet. 
  I en annan del av boken finns den finaste skildring jag någonsin läst om ögonens, öronens, näsans och hudens lycka att ha en katt."

Kristianstadsbladet:
"Aino Trosell får gärna skriva just thrillers om nynazism. Det gör hon bra och trots att både genre och tema har använts innan lyckas hon göra något nytt och eget av det hela.
  I en tid som inte längre vet vad termerna ”arbetarroman” och ”socialrealistisk roman” står för gör Aino Trosell något ganska djärvt.  

  Handlingen i hennes nya roman utspelas på något så oglamoröst som ett fabriksgolv. Inte nog med det. Skinnfabriken är dessutom placerad ute på den ofashionabla glesbygden. Trosell har förvisso alltid varit bra på att skildra miljöer men hon är i sitt esse när hon beskriver avfolkningsbygden upp i Dalarna.
  Här finns ingen landsbygdsromantik alls och Trosells språk är lika klart och avskalat som en vinterdag i fjällen."

Hallands Nyheter:
"I sin förra bok Ytspänning (som vann Polonipriset) utforskade Aino Trosell havsdjupen och dess faror, ett nog så spektakulärt ämnesområde. I uppföljaren Om hjärtat ännu slår rör hon sig på mer vardagliga marker, men frågan är om effekten inte blir än mer skrämmande när ondskan praktiskt taget slår sig ner i TV-soffan och häller upp en kopp kaffe ur termosen.
  Vad som skiljer Aino Trosell från många andra i genren är att hon genom sitt tidigare författarskap utvecklat och slipat sitt språk och sina metaforer. Där hittar man sällan eller aldrig klichéer, det är trovärdigt, friskt och rakt på sak. De samhälleliga engagemanget känns också äkta och Sivs undanflykter och motvillighet i att ta ställning har vi nog alla gjort oss skyldiga till någon gång.
  Sedan kräver naturligtvis thrillern sina moment av spänning, men Aino Trosell lyckas hitta en balans som gör att de mer actionbetonade avsnitten inte känns påklistrade. För övrigt är det ju bara att bläddra i tidningen och se vilka metoder den nynazistiska rörelsen använder sig av.
  Om hjärtat ännu slår är en mycket aktuell bok, och dessutom en spännande och välskriven historia."

Kvällsposten:
"I höst återkommer hon som regelrätt thrillerförfattare med Om hjärtat ännu slår och är ännu bättre spänningsskapare än i fjol, samtidigt som hon har med sig hela sin varmt varsamma människoskildring och sin exakta förmåga att skildra en oglamorös arbetsmiljö. Någon thriller med riktigt den här infallsvinkeln på intrigen och riktigt den här lågmälda intensiteten har såvitt jag kan erinra mig aldrig skrivits förr i Sverige.
  Det har varit gott om nynazister i thrillergenren på sistone, men här förvandlas de – och deras offer! – från klichéer till människor, samtidigt som spänningen sakta ökar när läsaren betydligt snabbare än Siv anar ugglor i mossen och lik i garderoberna. Det är ytterligt kompetent genomfört: traditionella thrilleringredienser (till och med en vådlig jakt på snöskoter i slutet) kombinerade med ett högst personligt språk och en oerhörd sakkunskap i skildringen av de alldeles vanliga människor, som spänningslitteraturen oftast skyndar förbi.
  Om Polonipriset får sådana här konsekvenser måste det bestämt fortsätta."

Sundsvalls Tidning:
Med förra årets roman Ytspänning rörde Trosell ytterligare till begreppen för katalogmakarna genom att kliva in i deckargenren. Ja, det är ju problem med etiketterna här också: var det en thriller eller måhända en spänningsroman? Denna gäckande författarskugga har dessutom skrivit för film och teater samt i år gjort en barnbok.
  Hela sammansvärjningen, vars bas är belägen i byn men sträcker sig ut över landet, uppdagas bitvis, som ett mycket långsamt uppsprickande molntäcke. Där bakom framträder solen, en svart sol.
  Det sker under en synnerligen vådlig färd i skogen och över älven i 35-gradig kyla. Och det på snöskoter, troligtvis genrens första ordentliga skoterjakt. Här trissas också farten upp i prosan, kommatecknen far all världens väg när det går undan i terrängen.
  Mord, skräck, organiserat våld, sjukligt maktbegär. Romanen har en dokumentär anstrykning, det nazistiska trynet har ju stuckit upp och kommenterats på senare år. Aino Trosell reser i sammanhanget frågor om allas vår ovilja eller oförmåga att engagera oss, att våga stå upp."

Bohuslänningen:
"Jämfört med Ytspänning är den bredare anlagd och faktiskt bättre. Trosell har radikalt bytt både scen och stil. Språket är anpassat efter den vardagliga situationen, flyter mer obehindrat. Det klaustrofobiska intryck som Ytspänning gav är borta och vi förflyttas istället ut på landet.

  Stora delar av behållningen med boken ligger i den höga igenkänningsfaktorn. Siv Dahlin skulle kunna vara en granne eller en släkting. Trosell har skapat en solid och trovärdig gestalt som det är lätt att känna sympati för.

  Om hjärtat ännu slår utspelar sig mitt i vardagen men är ändå långt mer spännande än många polisromaner."

Värmlands Folkblad:
"Mot slutet har thrillern vuxit i styrka och den bok som från början kändes som en lugn och seg avkoppling blir nästintill omöjlig att lägga ifrån sig."

Göteborgs Tidningen:
"Fjolårets Polonipristagare återkommer här med en thriller utan varje drag av uppföljare. Miljön är sprillans ny, liksom huvudpersonen - även om hon känner sig gravt medelålders.
  Det Siv försummat i form av intellektuell träning kompenserar hon dock med rättskänsla och stolthet, och som kvinnoskildring övertygar boken stort."

Motala Tidning, Nerikes Allehanda, Vadstena Tidning:
"Det kan ju låta tråkigt i en del öron med denna brist på agenter och glamour i en thriller, men jag försäkrar att här finns spänning, sensualism och till och med ´action´. Den grå vardagen blir lika röd som kärleken och blodet. Samtidigt är Aino Trosells nya thriller Om hjärtat ännu slår (Prisma) en hyllning till civilkurage, medborgaranda och människors lika värde; grundstenar som ett demokratiskt samhälle vilar på.
  Aino Trosell har nu på allvar sällat sig till den skara svenska författare som i thrillern har hittat den rätta formen att skildra en ny slags kriminalitet och oroväckande tendenser i samhällsutvecklingen. Prisad har hon blivit för tidigare böcker och prisad blir hon här och nu."

Folket:
"Med romanen Ytspänning tilldelades Aino Trosell Polonipriset för bästa spänningsroman.
  Det var bra det, då behöver juryn inte vika priset denna gång till hennes nya thriller.
  Den är nämligen minst lika bra.
  Det var länge sedan jag läste något så personligt uppfordrande i svensk thrillerväg som Om hjärtat ännu slår."

Sydsvenska Dagbladet:
"Om hjärtat ännu slår är en skrämmande bok om krafter i vårt samhälle som inte lärt någonting alls av den ondska som släpptes loss i Europa för några decennier sedan.
  Det är en fängslande berättelse om en kvinna som av en grym verklighet tvingas ta tag i sitt liv. Och som växer, moraliskt.
  Språket är effektivt. Det gäller inte minst när vi får lyssna till Sivs innersta tankar. Meningarna flyter samman, utan skiljetecken."

Göteborgsposten:
"Och när den rafflande upplösningen klingat av märker jag att hon återigen har lyckats kombinera en uppskattande folkhemsskildring med kritik av ett allt mer urgröpt samhälle. Den psykologiska blicken var skarpare i Ytspänning, men här handlar det om hjärtat, det som ännu slår för de svagare."

Karlshamns Allehanda, Sölvesborgs Allehanda:
”Aino Trosells thriller har alla spännande och oväntade ingredienser som präglar en perfekt kriminalroman, fylld av överraskningar. Det är inte alls oväntat att författaren fått flera litteraturpriser, nu senast 1999 års Polonipris.”

Hudiksvalls Tidning:
"I årets roman ´Om hjärtat ännu slår´ återvänder hon till det konsumgrå Sverige, till det som ännu återstår av folkhemmet, och till den bygd vid Västerdalälven där hon vuxit upp och där hon nu åter bor sedan ett antal år tillbaka.
  Aino Trosells roman utspelar sig i en mycket nära framtid. Så nära, att det är frågan om det inte är just nu. En tid, när högerextremism och politiskt våld fått fäste i Sverige, när datorkraft och Internet används för att kartlägga antinazister, när journalister och kommunalpolitiker kallblodigt likvideras och när vänliga och oförvitliga samhällsmedborgare visar sig vara djupt insyltade i de kretsar, som planerar för maktövertagandet. Vad som sker i boken kan verka vara fiktion, kuslig fiktion, men ligger kanske närmare verkligheten än vad vi vill tro i vår trygghet.
  För det är just tryggheten, den mästerligt skildrade tryggheten bland människorna längs älven, som gör det politiska våldet i boken så osannolikt, och så brutalt. Aino Trosell har ännu en gång lyckats med att, smygande, förvandla vardagen till ohygglig dramatik."

Aftonbladet:
”I Siv har Aino Trosell skapat en trovärdig kvinnokaraktär: medelålders, försmådd, oklar status på arbetsmarknaden. Lite smånaiv, pratsam, ömhets- och trygghetstörstande. Mycket mänskliga egenskaper som lätt gör henne till ett offer för ondskefullare krafter.
  Vid sidan av spänningen imponerar Trosells skildringar av åldringsvårdens vardag och den fysiskt påträngande, delvis farliga arbetsmiljön på det skinngarveri där Siv senare får jobb. 

  Arbetarförfattaren Trosell har sadlat om till deckargenren, men behållit fotfästet i vardagen.”

Fönstret:
”En helt annan lyskraft har Aino Trosells andra försök i deckargenren. Hennes poloniprisbelönade Ytspänning var spännande och välskriven i en annorlunda miljö.
I   årets roman Om hjärtat ännu slår, Prisma, återvänder hon från storstaden till glesbygden, från stressen till vad hon tror är en skyddad lugn plats – men som innehåller dramatik kopplad både till nutid och dåtid.  Ondska från andra världskriget blommar upp igen.
  Hos vem finns tryggheten, vem kan man lita på? Det är gastkramande spännande och litterärt skickligt. Huvudpersonen Siv är sant och inträngande beskriven utan att det blir för mycket. Aino Trosell lyckas integrera ett mångbottnat kvinnoporträtt i intrigen. Deckardetaljerna, spåren, är raffinerat och sparsmakat placerade och - ja, jag kan lova, den här boken släpper du inte när du en gång börjat läsa den. Den har både samhälleligt patos en mångdimensionell människobild och är tät och välskriven.”

Svenska Dagbladet:
”Till Aino Trosells resurser hör ett dödsföraktande förhållningssätt till genrens schabloner. Hon struntar helt enkelt i dem!
  Trosells otvungna umgänge med klichéerna gör, paradoxalt nog, att hon kan plocka fram dem, damma av dem och använda dem när helst hon vill utan att det stör. Hon kan till och med få den välkända slutjakten – denna gång på snöskoter! – att kännas fräsch och upphetsande.
  Härtill bidrar även hur Trosell beskriver sin huvudperson. Siv är alldaglig och lite banal, hon känner bättre igen sig i veckotidningarnas plattityder än i dagspolitiken, hon bekymrar sig mer om sin vikt än om sargade flyktingar. Hon är som klippt och skuren för att råka ut för det som sker.

  Det är mycket skickligt men inte alldeles behagligt. Och det är säkert inte meningen heller.”

Deadline i radions P1: 

”Aino Trosells ypperliga språkbruk.Syntaxen är splittrad och texten blir som en andning. Läsaren hetsas genom boken, det är mycket skickligt".

.