 |
|
|
|
SÅNGER UR LUSTEN FINNS – GRÅTEN ÄR BORTA
Musik av Anders Edwall (tel. 054-18 76 32)
LUSTEN FINNS
Lusten finns - Gråten är borta
minnena är korta
men nuet utan slut
Lusten svallar, stormar yr kring holmarna
dess sidenblanka yta
döljer obekanta djup.
Tystnat har Gråten
dess larm hörs ej mer
vi fick alla på båten
när driften lades ner.
Ingen sjöng ut, rent ut
och sa som det var
att allting var slut
att ej någon fick bli kvar.
Lusten svallar, kokarna är kalla nu
det tomma ekot skallar nu
i Gråtens tysta rum
Lusten strömmar, kaskader mot fasader nu
mot tjugohundratalet
får man inte vara dum.
Några hundra i sänder
blev vi varslade då
vi tänkte: det vänder
och vi lät kamraten gå. De okända dömde
- allting strök med
vi trodde vi drömde
när fabriken lades ned.
Men Lusten strömmar, utan alla tömmar nu
kan inget hejda drömmar nu
om hur det borde va
Lusten lystrar, ur Gråtens dova tystnad nu
det dyker upp en lystnad nu
hur vår bygd kunde va.
Tystnat har Gråten
dess eko hörs än
vi saknar den låten
fabriken var vår vän.
Men allt har ett slut
så även vår sång
vi har mera krut
än vi anat någon gång.
Så Lusten sjunger, dansar under isarna
när världsurtavlans visare
förkunnar: fem i tolv!
Lusten dansar, under isens pansar
med vår kraft vi oss förskansar
där vårt tak är maktens golv.
-
DET LUKTAR GOTT DET LUKTAR SKIT
Refr.: Det luktar gott - det luktar skit
hela luften är mättad
av dofter från dagars och nätters slit
- massan kokad och tvättad!
Vi har vårt eget språk, vår egen färg
luften är mättad av Gråtens doft
var och en är en dvärg nedom balarnas berg
inför det vi gör är vi själva stoft.
Med känsliga fingrar styr vi processen
florstunna papper och grova som läder
flödena, sodan och värmen och pressen
och syra som sprutar på våra kläder.
Fabriksdånets trygghet men stjärnor därute
nattskiftets hetsgång och dagarna grå
hur allting kan hända på några minuter
du får inte tveka att göra nåt då.
Refr.: Det luktar gott - det luktar skit
massan blir kokad och tvättad
papperet vitt, tusendes flit
vår doftdräkt så god - så förkättrad.
Refr.: Det luktar gott - det luktar skit!
skogen kokas i vatten och soda
med flit och med nit blir den bit för bit
förvandlad till kraftpapper, starka, goda.
Nån söndag vi irrar oss långt långt bort
ut till nån skog att plocka bär
livet är här av en annan sort
vi dras smygande in i en annan sfär.
Vi känner oss vilsna fast det luktar skönt
det är nåt som saknas vi känns nästan nakna
vi lärt oss att skönhet är "ittnö lönt"
skogsdoften får oss att Gråten sakna.
Vi skyndar hemåt med halvfyllda hinkar
skogsdoften gör oss så underligt svaga.
En fana - fabriksröken mot oss vinkar!
vårt liv är verkligt och ändå saga.
Refr.: Ja det luktar gott det luktar skit
hela luften är mättad
av dofter från dagar och nätters slit
- massan kokad och tvättad!
-
VAR ÄR DINA DRÖMMAR DEJE?
Var är dina drömmar Deje
var är dina sår?
Var finns dina lätta vingar
var hörs hur ditt hjärta slår?
Var är dina frusna tårar?
Var hörs än ditt tysta skratt?
Deje, var går skräckens kårar
hur förgår din vita natt?
Varför gömmer du din smärta
varför glädjen likaså?
Skäms du för ditt hjärtas svärta?
Vill du framstå ljum och grå?
Du vill låtsas vara ingen
hukad stukad ful och tom
inte låtsas om att vingen
av en fågel
hastigt kom men vände om.
Var är dina drömmar Deje,
vart är du på väg?
Mitt i världen Deje, Sverige
drömmar strömmar. Vilka, säg?
-
HAN ÄR INTE SOM ANDRA
Jag är kär i en stockholmare
det bara hände ett tu tre
han är inte som andra killar
som står nere vid kiosken och dillar
han förstår konst och är spirituell
han sover inte vid tv:n var kväll
om ni visste hur härlig han är
så skulle ni inse hur kär jag är.
refr.: Han är inte som andra män
hans händer är mjuka och rösten varm
han utstrålar trygghet som en vän
och utan att veta det har han charm.
En stockholmare har vunnit min själ
kärleken fanns - det var då för väl
sport är han ej intresserad av
han spelar aldrig på Bellman och trav
Han är inte som andra karlar
som aldrig pratar och aldrig svarar
han kan handla och fixa till mat
är ej aggressiv och är inte lat
Tänk att sådana djur faktiskt fanns
och tänk att det är jag som blir hans!
Refr.: Nej han är inte som andra killar
som står nere vid macken och dillar
han är en fullvuxen människa, fri
och det tänker faktiskt jag också bli!
-
JAG LEVER I EN SKÄRNINGSPUNKT
Jag lever i en skärningspunkt
en omlastningsplats
ett ortnamn som snabbt flimrar bort
här går vägen förbi
här går älven förbi
här går skogen förbi
ordentligt buntad på lastbil och trailer.
Jag lever i en skärningspunkt
en före detta utgångspunkt
för framtidsdrömmarna.
Här far molnen förbi
här far vinden förbi
här far folket förbi
mot hägrande mål, lönande, spännande.
Jag bor där ingen bor
i dagdröm eller fantasi
ty ingens mål är här.
här känns allt som ett lån
alla far härifrån
det är som ett hån
när man minns hur här arbetades förr.
-
DEN STORA VREDEN
Jag är det okända
jag är djupet, djup är natten
jag är allt det oväntade
plötsligt sliter nån från dig ratten.
Jag är allt du kallar för "dom"
inga ryck, vänd dig inte om
jag är något du inte kan se
lämnar dig ändå inte ifred.
Refr.: Jag är den stora vreden
freden är skenbar - jag förlåter. Ingenting.
Jag är den stora skräcken
däckens tjut och grusets sprut
och ambulansmän i en ring.
Jag är det okända
jag är det farliga, farlig är natten
ratten kastar bilen vill vända
allting kan hända där jag är med.
Jag är en Varg som bidar sin stund
otämjd och karg och ingen mans hund
jag är någon du inte kan ta
det farliga okända det är jag.
Refr.: Jag är den stora vreden
freden är skenbar - jag förlåter. Ingenting.
Jag är den stora skräcken
däckens tjut och grusets sprut
och ambulansmän i en ring.
-
GAMLA KLARAN
Gamla Klaran - du evigt unga
inga tunga minnen drar ner din lätta flykt
Gamla Klaran - jag hör dig sjunga
på vattnet gungar frömjöl på strand har fåglar byggt.
Gamla Klaran du svarta flod
rinner genom oss, är vårt blod
ifrån forntidens dunkla dy
ändå källklar och alltid ny.
Gamla Klaran - vår aorta
rinner bort men är inte borta
så vill jag forma om mitt liv
ständig rörelse ständigt fri.
Ändå fast i det som var
fåran den finns alltid kvar
däri snabba vattnets dans
ifrån is som en gång fanns.
Gamla Klaran du trygga ström
töm mitt tunga sinne och lätta upp min dag
Gamla Klaran, båd' vild och öm
dröm tänds här och hopp. Och hopp behöver jag.
-
LÅNGPENDLARSÅNG
Denna denna sång blir lång
ty den är en pendlar-sång
pendeln pendlar dag och natt
i husvagn trång och bakom ratt.
Sveriges hjärtslag slår och pumpar
kvar blir bara rottrådsstumpar
Sverige pumpar friskt sitt folk
- inga strejker, inget skolk!
Denna sång tar aldrig slut
tvånget lär oss veta hut
pendlarsången har oss fången
varje dag ja var minut.
Starten går var söndagskväll
hustruns oro barnens gnäll!
Vår väg till jobbet den är lång
om söndan är den svår och vrång.
Sedan slår den veckan lång
hoppas den tar slut nån gång!
När fredan kommer svävar vi
på fredagsafton är man fri.
Och vägen hem är glad och lätt
och väskan den är full av tvätt
nu börjar livets vår igen
när jag är hos min lilla vän.
Tyvärr går helgen alltför fort
jag hann ej allt jag borde gjort
två dar av sju är livet vårt
sen åker pappa åter bort.
Nej denna enda långa sång
den tar aldrig slut nån gång
pendeln slår och dagar går
livet man ej återfår.
Pendeln pumpar folket lätt
storstaden blir aldrig mätt
pendeln pumpar kraften bort
bort från allting som är vårt.
-
STOCKHOLM ÅH STOCKHOLM!
Jag ger upp! Jag ger efter! Du vinner!
Min stad!
Tempot lockar, jag sprakar, jag brinner,
är glad!
Du har allt, du har mer än jag drömt och begärt
ja i Stockholm finns allting som är något värt.
Här kan jag köpa precis vad jag vill,
äkta rubiner och byggkranar - sill!
Nöjen det finns för alla de smaker
se film och teater eller dansa mig slaker!
Känn historiens vingslag
på en enkel promenad
nerför Söders branta backar
Gamla Stan - där smattrar jag!
Kullersten från sextonhundratal
och Gyllne Fredens öl i din källarsal så sval!
Se framtidens Sverige från dess källas mitt
här blomstrar kulturen här känns allting fritt!
Stockholm åh Stockholm min stad!
Du vinner
med dina höghus dina bistros och bad
jag hinner knapps säga adjö till mitt gamla liv
jag lämnar det snabbt i några få kliv
ty nu blir jag storstadsbo där nånting händer
och aldrig mer till vischan jag vänder!
(repris: Stockholm åh Stockholm du vinner...).
-
ALLA BARA FAR FÖRBI
Alla Bara far Förbi
ty på vägen är man fri
jag kan inte låta bli
att planera min sorti
jag är fri, jag är fri...
Alla åker härifrån
varje ny vän är ett lån
jag kan känna vägens hån
med dess djupa motordån
härifrån, härifrån...
Men
Om jag kommer hit igen
- dystra skogar, dystra trän!
Ska jag vara stolt och frän
aldrig nånsin ge mig hän
vargens skrän, jag ska dän!
Jag ska dän!
-
BILDEN AV KÄRLEKEN
Bilden av kärleken är så vacker
man är alltid ung
man är alltid frisk
man har alltid tillräckligt med pengar
Bilden av kärleken visar upp
ljuv romantik
sen erotik
och lycka på livets grönaste ängar.
Men om man är ful, har tjocka ben
om man är över fyrti sen?
Och om man har fyra barn?
Kanske har mistat karln?
Och om man är schizofren?
Då passar inte kärlekens bild
om man är sjuk
eller om man är skild
eller om man har billiga kläder.
Då får man inte räknas till dom
vars liv står i blom
som åker till Rom
som har rika och mäktiga fäder.
Om man är gammal, har förtidspension?
har ropat in möblerna på en auktion?
Om man har ledbesvär
men inte nån karriär?
Får man inte va me om sånt där?
-
DEJES SVAR PÅ MADONNA
Jag ska bli Dejes svar på Madonna
ingen ska komma och hävda
att jag är sämre än hon.
Jag ska bli Dejes svar som ska komma
många ska minnas den kärva historien
om Mona på Mon.
En madonna jag är men alls ingen mö
en oskuld jag är fast min oskuld är dö
jag ska bli Dejes svar på Madonna
såna som jag är många
fångna vi är men kämpar och tror
och inom oss gror ett frö.
Jag är en otillfredsställd donna ikväll
hungrig och nyfiken, alls inte snäll
jag är ej jungfru - Madonna ändå
er kvinnomyt går jag inte på.
Mina passioner går inte att styra
dyra blir dina närmanden då
"din lyckas pokal" är fylld av syra!
-
----------------------------------------------------------------------------------
SÅNGER UR PJÄSEN ELD I BERG
musik av Bert Deivert (www.deivert.com)
LEDMOTIVET
VÅR TID ÄR EJ NU
VÅR TID ÄR EJ ÄN
VÅR TID ÄR ÄNNU HAVANDE
VÅR TID KOMMER SEN...
VÅR TID ÄR EJ HÄR
VÅR TID ÄR EJ VI
VÅR TID DEN ÄR I FRAMTIDEN
VÅR TID DEN ÄR NI
VÅR TID DEN ÄR NI
VÅR TID DEN ÄR SEN
VÅR TID DEN ÄR I DINA HÄNDER
- HUR FORMAR DU DEN?
-
MALMVASKERSKORNAS BLUES
De andra vaskar kläder
vi tvättar själva berget rent
vi står här i alla väder
från gryningen och tills det blivit sent
Vi har inga fina vanor
inga spetsar ingen hatt med fjäder
vi har själva dunkla anor
och våra ungar har olika fäder.
refr.:
Men vi vaskar, tvättar malm
ur gruvans dunkla kvalm
vi lyfter tio ton per dag
i vårat starka kvinnolag
och förmannen är feg och lat hans hjärna
är av halm!
De andra de är fruar
men vi är faktiskt mer än så
ingenjören fräckt vi duar
om han ställer sig och bara tittar på
Ingen kysser ömt vår hand
ty vår hand är grov av slit och knog
i vår strupe river sand
så vi tar oss en tår ibland Märtas krog... .
refr.:
Ja - vi vaskar, tvättar malm
ur gruvans dunkla kvalm
vi lyfter tio ton per dag
i vårat starka kvinnolag
och förmannen är feg och lat hans hjärna
är av halm!
Nån gång så blir vi tysta
då tänker var och en på sitt
finns sånt man ej vill knysta
mitt öde det är bara mitt!
Det händer att nån gråter
för lungsjukt barn och supig karl
då börjar sången åter
för vår styrka måste hållas kvar!
refr.: Så - vi vaskar, tvättar malm
ur gruvans dunkla kvalm
vi lyfter tio ton per dag
i vårat starka kvinnolag
och förmannen är feg och lat hans hjärta
är av halm!
-
VEM ÄGER VÄRLDEN
Hur långt sträcker sig
själva ägandet?
Jag förstår ingenting
kanske att nån vet.
Hur långt ner i jorden
äges åkrarna?
Hur långt upp i himlen
äges skogarna?
Äger någon helvetet?
Änglarna däruppe?
Hur långt räcker ägandet?
Hoppas att nån vet.
Brinnande magma - och stjärnor -
kan dessa verkligen ägas?
Gud är den enda som härskar
brukar det ju alltid sägas!
Jag förstår ingenting
kanske att nån vet...
allting snurrar runt i ring,
hjärnan känns så het!
äger någon jorden
ingår nog ett helvete
men vi som bebor den
måste vi bo just i det?
Äger nån helvetet?
Änglarna däruppe?
Hur långt räcker ägandet?
Hoppas att nån vet.
Brinnande magma - och stjärnor -
kan dessa verkligen ägas?
Gud är den enda som härskar
brukar det ju alltid sägas!
-
AUKTIONSSÅNG
Nu blir det auktion
nu får vi veta
hur mycket - exakt -
våra fattiga liv är värda.
Nu får vi veta
hur mycket vi
kan skrapa ihop
under vårt enda liv.
Nu blir det auktion
nu får vi veta
om det är sant det där
att det ingenting fanns
här i huset.
Auktionen är operationen
när innanmätet plockas ut
om hjärtat ännu slår -
- döda det!
Med ett slag av auktionistens klubba!
Operationen är repetitionen
inför auktionen
framför vår Herre själv.
Här bjuds teater om livet
hur det är blivet och hur man tar klivet
till nästa - okända - scen.
-
ÖDET
Det är ödet
som slår dig som når dig
som splittrar din lättydda bild.
Det är ödet
som väcker dig knäcker dig
visar världen som galen
trolös och vild.
Det är ödet
kämpa inte emot
det är ödet
allt är som det blir
mot ödet finns inte nån bot.
Det är ödet
bestämt utav stjärnorna, månen
och kanske av Gud.
Det är ödet
det knäcker dig stäcker dig
får dig utan protester
ett endaste ljud!
Det är ödet
böj dig under din lott
det är ödet
att hindra det
drar ut på plågorna blott.
-
SOLVEIGS SÅNG
Solveig (nynnar):
Spegelbild i vasstunnan där
säg mej vem som skönast i Långban är?
Kvinnorna:
Ack vad är skönhet?
Yta eller själ?
Din obeskrivligt vackra blick
slår livet snart ihjäl.
Solveig:
Jag är vacker för jag är sann
aldrig fick jag nån skönhetskur
men jag ser nåt vackert hos varje man
finner vi varann har vi bägge tur.
Kvinnorna:
Du som ville skratta så
mister snart var tand
livet ska dej tukta slå
du gråter bak din hand.
Solveig:
Det är sant - min hud är grov
utsatt den är för världens vindar
och jag klarar inte ett husförhörsprov
men - kanske jag nån kring mitt finger lindar?
Kvinnorna:
Ha - linda du så mycket du kan
för då får du snart linda en a'n
och skratta du bara
med din blodröda trut,
tills karln vädrar fara -
då är dansen slut!
Solveig:
Ack gruvhäxor blott fulhet ni sår
livet är flyktigt blott döden består
jag är ej bakslug med tanke på pengar
min hjälte han finns bland skjutare, drängar.
Kvinnorna:
Hon är inte längre frisk
hon har blivit galen!
hur ska det gå med vår moral?
Ska hon ta en risk?
Blir hon då en fal en?
Vandringsprispokal?
Solveig knyt nu om din sjal,
tänk ej mer på dylikt slisk!
-
FRIBOLÅNGAS SÅNG
Det växer så vackra blommor
vid stranden av Långban sjö
de blommor som växer ur berget
kan aldrig någonsin dö.
Det växer en vilja ur berget
den finns redan färdig att bryta.
Dess fägring är stor och dess växtkraft
skall aldrig någonsin tryta.
Det växer så vackra färger
de växer på smärtans palett
brister gör snart mina ögon
jag ser det som ingen har sett
Det växer ett liv här inom mig
ett liv av ett helt annat slag
fattig och ömklig var fadern
fattig och ensam är jag.
Det växer så vackra blommor
på smärtans svarta palett
De som får stenar till föda
hatar mest – älskar hett!
Det växer och gror mitt ibland oss
det sprakar det knakar det hårdnar.
Blodet sjunger i stenen –
- den skrovliga ytan rodnar!
Det växer så vackra blommor
de växer fram ur min hand
skönheten evig och prakten
står stenhård mot tidens tand.
Det växer ett löfte ur djupen
jag känner dess kraft och jag tror
- stenar som blommar ur berget
skall frälsa oss Långbanbor!
-
BORRHEJARRAMSA
Hej hå
släggan slår
tiden går
snart vi in till
kärnan når
hej hå
fortsätt slå
fastän våra steg är små
en gång ska vi
kärnan nå
slå slå
tiden går
en gång ska vi
målet nå!
-
UNDERJORDENS HERRAR
Vi är underjordens herrar
hit vågar sig inga herrar ner
vår värld är här i dunklet
en värld dom inte hör och ser
Vi laddar våra borrhål
sen vet man inte vad som sker
vår värld här utan himmel
där klippan själva brödet ger!
Vi bryter guld ur jättens kropp
men vågar inte sticka opp
vad har vi gjort vad har vi tänkt
med mössan av och blicken sänkt?
Vi reser till Tasmanien och
kanske till Abbessinien
men resan till vårt brukskontor
känns alltför farlig alltför stor.
Vi är underjordens hundar
lydnadsprovet klarar vi
på oss man värden grundar
oss själva går man blott förbi
Fast nya tider stundar
vi vågar inte säga från
till herrgårdarnas lundar
hörs ej gruvans puls och dån.
Vi bryter guld ur jättens mund
och väntar på vår egen stund
och ständigt är vi rädda för
att någon av oss stympas dör.
Vi reser till Amerika och
kanske till Australien
men resan till vår disponent
har vi försökt men sedan vänt.
repris:
Vi är underjordens herrar
hit vågar sig inga herrar ner
vår värld är här i dunklet
en värld dom inte hör och ser
Vi laddar våra borrhål
sen vet man inte vad som sker
vår värld här utan himmel
där klippan själva brödet ger!
-
TORGDAGEN DEN SJUNDE
Ikväll, ikväll
är världen åter blid
ikväll är luften hög och ren
för dröm och lek finns tid.
Ikväll – en kväll
i varje månad när
avlöningen delas ut
till varje proletär.
Den sjunde varje månad
till den sjunde längtar vi!
I den sjunde varje månad
blir man några timmar fri.
Ack denna kväll
vad rymmer inte den;
en bra affär?
Ett tyg som klär?
En hemlig kärleksvän?
Ikväll, ikväll
vad nytt ska vi få se?
En ny romans?
Ett rå med svans?
En drucken Kroppa-sme?
Den sjunde varje månad
den sjunde hyllar vi.
Den sjunde sjunker sorgen
den sjunde är man fri.
Du enda kväll
som vi har längtat hit!
Med pungen full
om ej av gull
så dock en månads slit.
Ikväll, ikväll
ska drömmarna ta mark
ska liv förändras
blad ska vändas.
Luften känns så stark!
Den sjunde – sjung den sjunde!
Den sjunde glädje bär.
Avlöningen den sjunde!
Och våran torgdag här!
-
SÅNG PÅ TORGET
Tänk om hela Hyttsjön var
bara brännvin stark och klar
tänk om Långban likaså,
då räckte brännvinet åt oss bägge två!
Fast – vart skulle fiskarna ta vägen nånstans
ifall Hyttsjön och Långban inte fanns?
Dom finge väl flytta in i Långbanshyttan,
ja här tar dom ju emot både halta, och lytta!
-
BERGET GRÅTER
Berget gråter
en gång skall dess tårar
fylla alla gruvorna.
Berget lider och dess malmsten kvider
grottorna de dryper
dolomiten tåras
zebraiten snyftar - evigt skön
Över tider kommande
när allt är slut
i alla Bergslagsgruvorna
och Långban.
Berget klagar
en gång skall dess sagor
stanna kvar i gruvorna
En gång vet det sanningen ser det
aldrig nånsin mera
ljus och luft skall kyssa
liv och färg i malmen - död är den då.
Fast i berget
för evigt kvar
dess fägring blir kvar
uti Långban.
Bergets öde
sjunger ur marken
jorden rör sig tung i sin sång.
Universum rör sig likt drömmarna haven
vad är då självklart?
falla skall var sanning
den heliga Sanningen - vem äger den?
Om allting helt beror
på vad vi gör
då och nu i Bergslagen
och Långban.
-
FOGA DEJ!
Foga dej
lägg band på ditt hat
lugna ditt vilda hjärta!
Foga dej
lägg band på din smärta
tänk bort livets svärta
Sänk dina brinnande ögon!
Ja - foga dej,
foga dej nu!
Foga dej
och sänk dina nävar
vakta din ilskna tunga!
Foga dej
fast nävarna strävar
och musklerna bävar
Är tiderna ännu för unga!
Så - foga dej
foga dej nu!
-
STENEN
Stenen
vi har hittat stenen
Högsta Vinsten - den är äntligen vår!
Det gäller ju bara att fånga denna vinst
då måste man ha en lott, ja en allra minst
sen har man lyckan som i en liten ask
sen är man inte nån ynklig liten mask.
Stenen
vi har hittat stenen
kan någon fatta - att den är äntligen vår!
Nu är det slut med att slita och knoga
slut med att gneta och snåla så noga
äntligen vann vi på livets lotteri
nu kan man känna sig både rik och fri.
Stenen
vi har funnit stenen
den är ganska gen den - vår väg till Lyckan!
Gruvarbetare - visst kan vi bli rika!
Herrskapsfolket, dom ska vi bli lika.
Det gäller bara att ha lite tur.
Det gäller bara att veta exakt hur.
Stenen
det var vi som fann den
aldrig nånsin mera - ska det bli som förut!
-
----------------------------------------------------------------------------------
FRISTÅENDE SÅNGTEXTER
Tokans dröm är tonsatt av Anders Edwall. Vågar du är också tonsatt av honom (och framförd av Astrid Assefa i monologen Tokans dröm, se pjäser) samt av en annan kompositör, från Göteborg, som jag har glömt namnet på, det kanske kommer.
Innan hägg och syren är skriven till en melodi av Anders Edwall för blåsorkester men Anders tyckte inte den här texten passade ihop med musiken. Därför är den utan melodi, så uppenbart sångtext som den ändå är.
TOKANS DRÖM
Jag vill sitta en kväll
med en son ifrån trakten
en allvis och gammal
med ögon som bloss
i den skrynkliga nunan
och dricka den fickljumma vodka han bjuder
och inte bli full utan
bara berusad.
Vi ska sitta på trappen och
se ner över gårdsplan
Han ska berätta de alla
spännande saker
som sig tilldragit haver
under alla de år här med
djuren med träden med
folket på trakten.
Denne man ska jag älska
och han älska mig
denna soldruckna afton
denna fullmogna kväll
ska vi brinna tillsammans
utan fysisk beröring
ska vi skåda varandra
utan hindrande skal.
Ja en man ska det vara
en högst speciell
en kvinna hon föder
för självklart och lätt
en man ska det vara
som ger lite motstånd
en man ska det vara
till att lysa min lycka.
Jag vill sitta en kväll
och se ner emot vägen
berusad av kroppsuppvärmd
hetsande mäsk
och häggen ska dofta och
härfågeln väsnas och
älvorna träffas till dansen
på fjärden.
På min afton i livet
vill jag ej vara ensam
jag vill ha den tillsammans med
honom från trakten
han som kan varje sten
i mitt själsliga landskap
och som säger du doftar min
doftar min
endaste älskade hägg!
Jag vill sitta en kväll
och bli genomberusad
av livet som varit så sprakande färgrikt
Vid min sida på trappen ska han sitta
den gamle
med sin fickljumma vodka och
vänliga ögon och säga
du är fin du
fast lika gammal som jag.
Och sen
ska han buga och
tacka
för dansen.
-
VÅGAR DU?
Vågar du dyka
på de farliga djupen
där ingen vet
vad som döljes
därhän?
Vågar du simma
över okända vatten
där ingen har varit
nej ingen
min vän?
Vågar du låta
dig föras till botten
till botten
av djupen
som ingen har sett?
Låta dig sugas
nedåt i blindo
dit okända krafter
sitt famntag berett?
Ser du djupen?
Vågar du språnget?
Vågar du möta din
undergång?
Eller en visshet
att de farliga djupen
skimrar som snäckskal
bland stål och
betong?
-
INNAN HÄGG OCH SYREN
Nu skimrar åter skogen skön
vår egen vrå blir åter grön
men jag ska inte vara här
när markerna sig klär.
De stenar som du själv valt ut
är dina mina fötter slant
det hem vi hade det är ditt
och tystnaden är din.
Syrenbersån den blommar snart
dess tunga doft dess vin och smak av fest
med lätta händer lyftes glas
men denna vår i tystnad höjs blott ett.
Orden räcker inte långt
jag sa jag kvävdes allt blev trångt
vårt vackra hem var yttre ting kring
kärnan - upplöst, ingenting!
Nu skimrar våren i vår skog
och fåglarna är åter här
men honan ruvat länge nog
sen äggen borta är.
Nej orden räcker ingenstans
om kärlek fanns så var det fel
för mycket. Ja för mycket annat.
Nu jublar skogen rik och stark
för älskande på delad mark.
På delad mark.
Mitt hem är åter avgasrök
du sa du ej förstod. Försök!
Där sorgen nekas kommer
inte heller glädjen till
i knopparnas syrenberså nu
smärtan växer vill ja vild.
Det är så vackert där vi bott
allt lever knoppas allt har grott
men jag kan inte stanna kvar
hör tågets vissla! Jag far!
-
© Aino Trosell - all rights reserved
