Pressröster:

Svenska Dagbladet:
"Trosell står för något helt eget i denna den för dagen mest expansiva och populära av genrer.

  Liksom de stora realisterna försöker Trosell kombinera ett starkt sug i berättandet med en mödosam kartläggning av sociala sammanhang och strukturer.

  Trosell vet också att ladda sina mörka historier med nya energier, sprungna, inte minst, ur samhällsförändringarna själva: exempelvis den globaliserade världens närvaro också i de geografiska marginalerna.

  Liksom i förra boken får läsaren ta del av skarpa rapporter från låglönearbetarnas vardag.
  Sådana utförliga arbetsplatsskildringar är förvisso ovanliga i deckargenren men också i den så kallade finlitteraturen. Detta är en av bokens, skickligt tvinnade, huvudtrådar.
  En annan handlar om Siv själv, den övergivna och ensamstående medelålders kvinnans tankar och känslor. Det är ett nyansrikt och gripande porträtt som känns trovärdigt just genom huvudpersonens vanlighet. Denna svårgripbara och svårgestaltade egenskap som så lätt förfaller till karikatyr har Trosell närmat sig med suverän balans och lyhördhet.
  De politiska konflikter Siv hamnar mitt i, är inte bara overkliga tv-bilder från en annan del av världen utan också något som åtminstone indirekt griper in i allas våra liv. Trosell vill göra dessa ofta osynliga samband synliga, och även om det inte lyckas hela vägen fram år projektet som sådant värt all beundran.
  Vad som utöver detta gör Trosell till en av våra intressantaste deckarförfattare är till syvende och sist också hennes självklara behärskning av språket.
  Här blir i stället människors språk viktiga men svårtydda nycklar till existentiella och samhälleliga gåtor som fortsätter att hemsöka läsaren också efter det att de renodlade kriminalgåtorna fått sin lösning."

Västerbottens Folkblad:
"Det är en rik bok med många bottnar, spänningen är bara en av ingredienserna.

  Skickligt gestaltar Trosell konflikten mellan flyktingarnas bakgrund och perspektiv och konferensdeltagarnas. Män med makt ställs mot försvarslösa kvinnor. När de två världarna möts är katastrofen oundviklig. Här ställer Aino Trosell en samhällskonflikt på sin spets. Det feministiska perspektivet är mycket tydligt.
  Romanen slutar svart. För Siv Dahlin i dubbel mening på det personliga planet. Trots försvarskonferensens lugnande tal om avsaknad av hotbilder befinner sig Sverige i slutet av boken i inledningen till en stor katastrof med krig och terror inpå knutarna. Hur otrolig denna händelseutveckling än kan te sig, berättar Aino Trosell så övertygande att man tror på detta osannolika slut som en möjlighet."

Västerviks-Tidningen:
"Aino Trosells berättelse är en slingrande historia med många olika sidospår och många djup. Den kan ibland kännas lite övermäktig men hon är en driven och rutinerad författare som vet hur hon ska hålla läsaren fången. Inte bara med hjälp av spänning."

Bibliotekstjänst:
"En spännande och välskriven bok som på ett kusligt realistiskt sätt målar upp bilden av ett Sverige som kanske inte är alltför avlägset."

Gefle Dagblad:
"Polonipriset för bästa kvinnliga deckardebut för Ytspänning 1999. Årets bästa kriminalroman för Om hjärtat ännu slår året därpå.
    Välförtjänta belöningar båda två. För Aino Trosell har en stil som jag tycker väldigt mycket om.

  Siv Dahlin är kort sagt en alldeles vanlig kvinna i Sverige, långt ifrån grubblande kommissarier eller tuffa spanare.

  Det är spännande och en hel del humor (bara skildringen av Siv Dahlins städning av herrtoaletten!).
    Det är en skickligt uppbyggd historia.
    Jag tycker att Aino Trosell intar en särställning bland landets många skickliga kriminalförfattare. 
    Trosell hör absolut hemma i elitserien."

Folkbladet, Nya Ludvika Tidning:
"Aino Trosell har fått pris för sina kriminalromaner. Se dem inte i ögonen bör förstärka hennes goda rykte som en lysande berättare och miljöskildrare.
    Och människokännare. Det tar lite tid att komma in i hennes sätt att beskriva tankar och känslor inuti huvudet på romanfigurerna. När man väl är där är det fascinerande."

Elle:
"Författaren Aino Trosell, vars yrkeserfarenhet omfattar både socialsvängen och svetsjobb, har åter skrivit en tankeväckande - men framföra allt mycket fängslande - spänningsroman med titeln Se dem inte i ögonen (Prisma). Rekommenderas."

Damernas Värld:
"Komplicerat och spännande pussel.

  Det går nästan inte att lägga ifrån sig Aino Trosells nya roman, där städaren Siv på högfjällshotellet spelar en central roll.

  Det är som att vandra i ett komplicerat pussel, där politik och personliga relationer binder samman människor på ett intrikat sätt."

Nerikes Allehanda:
"Romanens spänningsfaktor är fullt tillfredsställande, men det är andra kvaliteter som gör den läsvärd i högre grad än så.

  Det är inte svårt att identifiera sig med Siv Dahlin och se det hon ser, begripa och beröras med henne. Däri, och i den autentiska miljöskildringen ligger romanens styrka, sedan tillkommer intrigen som grädde på moset. Eller socker i botten?
  Aino Trosell ansluter sig till kategorin samtidsutforskare inom spänningsgenren, men utifrån ett kvinnligt perspektiv, dessutom från ´golvet´ med ett socialt engagemang, och det, förställer jag mig, ger henne en lite unik position."

Bohuslänningen:
"Upplägget förenar storpolitik med klassiskt sluten deckarmiljö.

  Det jag fäster mig mest vid är att underdogperspektivet känns meningsfullt, rent av tillför något.
  Läsaren mystifieras omsorgsfullt, både språk och komposition söker sig bort från genrens stereotyper, och den sociala substansen är betydande. Det här är riktigt lyckat."

Sydöstran:
"En politisk roman, en spänningsroman, socialrealism och ett stänk svart humor.
    Det är svårt att sätta etikett på Aino Trosells nya roman.

    Siv är en kvinna att tycka om. 
    Här har vi en spännande kvinnoroman med närvaro."

Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes Tidningar:
"Vad roligt det är när något som är bra blir ännu bättre.

    Det här är en bok som är fascinerande långt utöver själva spänningshandlingen. 

    Inget ont om alla nykläckta deckarförfattare som vill pröva lyckan, men en kvalificerad, proffsig författare som Aino Trosell känns mycket välkommen i genren. Hon är - tillsammans med Inger Frimansson - av en helt annan dignitet än de flesta."

Flamman:
"Oj. Med rasande tempo och, för spänningslitteraturen ovanliga stilistiska språng, berättar Aino Trosell en rolig historia. 
    Se dem inte i ögonen är skriven på ett oerhört lustfyllt sätt med en blinkning till gamla detektivromaner".

Dalademokraten:
"Årets nya thriller Se dem inte i ögonen är rappt berättad. När väl boken kommit igång växlar perspektiven på ett ibland nästan abrupt sätt. Författaren kräver en ordentlig läsinsats av sin publik.
  Aino Trosell är suverän när hon beskriver den mångkulturella städsvängen, lyfter fram fjällens lokalhistoria eller avlyssnar bygdetonfallen i Västerdalarna. Spänningsromanen förvandlas nära nog till dokumentär, och man ser än en gång hur viktig själva miljöinventeringen är för att starta hennes fantasi och få berättelsen att lyfta." (Lars Furuland)

Arbetarbladet:
"Det är en modig roman av Aino Trosell hur som helst. Den löper inte med. Varken till form eller innehåll. Den är rytmisk på ett sätt du sällan finner i din ordinarie kvällsdeckare.
    Medvetenheten i kompositionen är lika hög som den politiska: Sivs vardagsgöra kontrasteras mot avsnitt där tyngda själar öppnar sig, människor vars krav på personlig hämnd görs till något begripligt.
    Siv ser Dalafjällen likt vita gräddbakelser mot himlen, ser dalaupprorets historiska vagga, ser den dunkande nya storstadskulturen med After Ski och Take Away. Hennes städarkolleger har sett massgravar.
    Men grejen till slut är att alla kan känna igen sig i människan Sivs litenhet - och storhet. Just det. Ingen får vara osynlig.
    Aino Trosell har den djupaste känsla för både ordens makt och individens.
    En folkets armé. Och poesi i pissrännan, ja jävlar."

Blekinge Läns Tidning, Karlshamns Allehanda, Sölvesborgs-Tidningen:
"Tro nu för all del inte att denna roman enbart kretsar kring en kvinnlig deckares komplicerade kärleksliv, som brukligt är i många nutida TV-deckare. Nej, det är endast en smärre komplikation i en sjudande och synnerligen spännande och skickligt berättad historia som knappast kan beskyllas för att vara konventionell. 
    Historien växer, lager läggs på lager och utvecklas till en frodig skapelse med många bottnar.

  Det som gör denna roman så djupt mänsklig och igenkännbar för det stora flertalet - förutom att det är en deckare i full klass med engelska och amerikanska deckardrottningar brukar prestera - är att huvudpersonen in i det sista förblir ´flugan på väggen´, och inte får den erkänsla som hon är värd. 
    Det yttersta kännetecknet för en god spänningsroman - kanske gäller detta också recensioner - är ju bekant att ingenting blir som man förväntar sig… "

Folket:
"Förutom en rakt berättad spänningshistoria blir det också en dialog med läsaren om rätt, makt och moral och en tänkvärd historia om hur människor ändras.
    Trosell skildrar med stor trovärdighet en stor sårbarhet i samhället och inom oss och berättar om vårt innersta bålverk, vårt verkliga immunförsvar för rätt och rättvisa."

Upsala Nya Tidning:

”Aino Trosells språk är fyllt av skarpa och slående formuleringar, men också av poesi. Det är ett språk som är njutbart att läsa, trots allt det mörka.
  Aino Trosell är oerhört skicklig i att långsamt plocka fram de många skäl som finns till konflikter om man vet något om de människors bakgrund som på olika nivåer samlas på hotellet i Sälen. Till och med själva hotellets historia har betydelse i sammanhanget”.
  Det är ett så vårdat språk att det är en njutning att läsa”-

---

Originalutgåva Prisma 2002

Tidens förlag, LO:s medlemsbok 2002