Lars Furuland är död
Sorg. Min bloggtystnad blev inte lång. Professor emeritus Lars Furuland är död. En ödmjuk och fin man som mot alla trender ständigt förde fram den svenska arbetarlitteraturen som en unik litterär kraft. Därtill var han oerhört lärd, det var alltid spännande att lyssna på honom och föreläsa det kunde han – en sann intellektuell, därtill pedagog. I sitt sista stora verk Mina dagsverken beskriver han bland mycket annat sin uppväxt i Malung där hans far var rektor på folkhögskolan. För mig är dessa kapitel ytterst spännande och berörande. Fadern tog ställning under kriget och hatades av nazisterna. Arbetarrörelsen, i vilken min pappa var engagerad, fick under en period en fristad på folkhögskolan och jag minns att pappa nämnde rektor Furuland med vördnad. Själv minns jag inget av detta, folkhögskolan var en egen värld och betraktades tyvärr ofta med skepsis av urbefolkningen i Malung. Lars reder på ett fint sätt ut varur hans eget stora intresse för arbetarlitteraturen stammar, faderns enkla härkomst väger bland annat tungt.
Världen har blivit lite fattigare. Men Lars stora gärning finns kvar, avhandlingar, essäer, artiklar och böcker och det mesta går att få tag i. Han recenserade en bok av mig redan 1982, den inte helt lyckade Samnanger, min tredje roman. Han pekade pedagogiskt på det som var bra och som kunde utvecklas. Därefter har han följt mitt författarskap liksom många andras och i sina texter på ett fint sätt belyst den stilistiska och tematiska utvecklingen. Det känns stort.
Det var å yrkets vägnar jag kände Lars men jag samtalade med honom tillräckligt många gånger för att privat upptäcka en humoristisk och levnadsglad människa, kristallklar och vital, det är mindre än ett år sedan jag träffade honom sist.
Lars var dålig på att framhäva sig själv. Hans gärning är underskattad. Tyvärr är det kanske så att hans storhet upptäcks först nu, när döden håller i strålkastaren. Det är sorgligt. Men det är inte dödens fel.
december 3rd, 2009 at 11:09 f m
Det otaliga litteraturvänner känner inför Lars Furulands mångfacetterade livsgärning uttrycker du både vackert och personligt. Tack!
december 3rd, 2009 at 12:03 e m
Tack för de orden!
december 3rd, 2009 at 6:01 e m
Vet inte om jag blandar ihop nu, hade denne man barnprogram på 80-talet typ? Kanske blandar ihop som sagt.
december 3rd, 2009 at 6:17 e m
Ja, jag tror att du blandar ihop.
december 3rd, 2009 at 10:41 e m
Lars Furuland kopplade ihop litteraturvetenskapen med verkligheten genom littertursociologin, vetenskapen om hur litteratur och samhälle påverkar varandra. Ett värdefullt livsverk.
december 4th, 2009 at 9:16 f m
Verkligen! Tack Gunhild!
december 4th, 2009 at 10:13 f m
Så väldigt, väldigt trist.
december 4th, 2009 at 11:33 f m
artikel idag i Dalademokraten:
http://www.dalademokraten.se/sida/id/98220/
december 4th, 2009 at 12:47 e m
Fint skrivet Aino. Dessutom sant. Lars Furuland var en genuin folkbildare och det är en stor förmån att ha fått möta honom, såväl personligt som via hans många texter. Jag skriver om honom på Folkhögskolebibliotekens blogg, han besökte ofta Brunnsvik och Svensk arbetarlitteratur blev också skolans jubileumsbok 2006.
december 4th, 2009 at 12:52 e m
Så sorgligt! Han hade mycket på gång och jag vet att han rankade ditt författarskap högt. Blev för mig en idol samt brevvän.
december 4th, 2009 at 12:59 e m
Svensk arbetarlitteratur har ö h t varit skolans signum och därför värderas Brunnsvik så högt!
december 4th, 2009 at 1:00 e m
Ni två passade ihop Mats!
december 6th, 2009 at 7:44 e m
Jag har spanat på tidningarnas hemsidor men varken DN eller SvD verkar ha skrivit om detta. Häpnadsväckande. Fast kanske väldigt typiskt.
december 7th, 2009 at 10:11 f m
Ja, närmast skandal. Men typiskt.
december 13th, 2009 at 1:32 f m
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har på sin webbsida under LÄSTIPS en bra och genomarbetad artikel om Lars Furuland – http://www.arbark.se/2009/12/lars-furuland-1928-2009/
Där finns länkar till många av Furulands böcker samt även till Ainos blogg samt Folkhögskolebibliotekens blogg vilken har flera artiklar om vår tids store folkbildare. DD har haft några minnesartiklar och Håkan Boström har skrivit i Folket. Dock märkligt som Ulla och Aino nämner att varken DN eller SvD har skrivit någon redaktionell text.
december 13th, 2009 at 11:10 f m
Ja det var en riktigt bra artikel: ” Med honom går en epok av litteratursociologisk forskning och teoribildning i graven, en unik inspiratör för elever och läsare, en kännare av svensk arbetarlitteratur och en folkbildare av den gamla stammen.”
Måste det vara så? Känner du inte till någon som greppar hans mantel?
januari 14th, 2010 at 8:23 e m
Jag håller med – Lars Furuland var en fin och ömsint man som jag först sent, alldeles för sent, lärde känna. Skulle universitetet ha flera som honom skulle bildningen ha en starkare ställning innanför murarna, och folkbildningen skulle värderas högre än vad som nu är fallet bland akademikern. Frid över denne fine mans minne! K E Holm