PJÄSER
Tårar vinner inga krig (Tv 1 1982)
Vi lever vi lever (Fria Pro/Stockholms
Stadsteater 1987)
Dyk (Örebro länsteater 1989,
Scenforum Kristianstad 1996)
Eld i berget (Teaterföreningen Eld i
berget 1988, 1989, 1990, 1991, 1992)
Lusten finns – Gråten är borta
(Ulleruds kultur & teaterförening 1991,
1992, 2003, 2004)
Tokans dröm
(Arbetsmiljöfonden/Astrid Assefa 1992
och framåt)
Masungen (Teaterföreningen Eld i
berget 1993, 1994)
Pojkjäveln (Teater Äsch, Sundsvall
1996 och framåt)
Isbränna (Unga Riks 2000)
Nyårsnatt (2008)
Tjäderlek (2010)
Dessutom sketcher till kabaréerna
Helga Wrede och Den stora smällen
(Teater Colombine 1996, 1997).
Tårar vinner inga krig (Tv 1 1982)
Vi lever vi lever (Fria Pro/Stockholms
Stadsteater 1987)
Dyk (Örebro länsteater 1989,
Scenforum Kristianstad 1996)
Eld i berget (Teaterföreningen Eld i
berget 1988, 1989, 1990, 1991, 1992)
Lusten finns – Gråten är borta
(Ulleruds kultur & teaterförening 1991,
1992, 2003, 2004)
Tokans dröm
(Arbetsmiljöfonden/Astrid Assefa 1992
och framåt)
Masungen (Teaterföreningen Eld i
berget 1993, 1994)
Pojkjäveln (Teater Äsch, Sundsvall
1996 och framåt)
Isbränna (Unga Riks 2000)
Nyårsnatt (2008)
Tjäderlek (2010)
Dessutom sketcher till kabaréerna
Helga Wrede och Den stora smällen
(Teater Colombine 1996, 1997).
Dramatik
"Debuten som dramatiker skedde 1982 efter en beställning från
tv på en 60-minuters tv-pjäs om en socialassistent.
Jag skrev då Tårar vinner inga krig. Erfarenheterna från tv gav
sannerligen ingen mersmak. Så respektlöst hade jag inte blivit
behandlad på någon arbetsplats.
Jag tänkte aldrig mer skriva dramatik!
1985, utlyste Kulturrådet i samarbete med Fria Proteatern en
dramapristävling om “Bästa manus med motiv från arbetslivet”.
Jag låtsades inte om inför mig själv att jag satt och skrev en pjäs.
Det var ju bara en lek och ett tidsfördriv, lite pippel.
Som tur var skickade jag in den, helaftonspjäsen Vi lever vi lever.
Och vann! I konkurrens med 123 andra. Då bestämde jag mig för
att trots kränkningarna av den där tv-regissören ändå ge mig
dramatiken i våld."
tv på en 60-minuters tv-pjäs om en socialassistent.
Jag skrev då Tårar vinner inga krig. Erfarenheterna från tv gav
sannerligen ingen mersmak. Så respektlöst hade jag inte blivit
behandlad på någon arbetsplats.
Jag tänkte aldrig mer skriva dramatik!
1985, utlyste Kulturrådet i samarbete med Fria Proteatern en
dramapristävling om “Bästa manus med motiv från arbetslivet”.
Jag låtsades inte om inför mig själv att jag satt och skrev en pjäs.
Det var ju bara en lek och ett tidsfördriv, lite pippel.
Som tur var skickade jag in den, helaftonspjäsen Vi lever vi lever.
Och vann! I konkurrens med 123 andra. Då bestämde jag mig för
att trots kränkningarna av den där tv-regissören ändå ge mig
dramatiken i våld."
Tjäderspel
Det är påsk i Norrland, snödropp och tjäderspel. Elena från Ryssland ersätter
familjens hustru och mor, denna har stuckit till Småland med sin nye man. Men
exet och två vuxna söner finns kvar kring skogsprocessorn som är deras
levebröd. Elena har varit med. Hon är inte tappad bakom en vagn. Vad behöver
karlar? Vad behövs i dessa gudsförgätna trakter? Vad är svaret och vem kan
döma? Vad innebär det fria valet?
Dyk
Detta är ett verkligt kammardrama – ett tryckkammardrama – som utspelar sig i
nutid inuti en tryckkammare ombord på ett dykerifartyg ute på Nordsjön. Teamet
har blivit påprackade Nordsjöns första kvinnliga djuphavsdykare och till råga på
allt inträffar ett haveri… .
Pjäsen arbetar ytligt sett med det spännande scenariot men vem som vill kan
även uppleva existentiella svallvågor där manligt och kvinnligt, liv och död, kärlek
och vänskap, överklass och underklass ställs på sin spets. Tilläggas bör att
jargongen är ”rå men hjärtlig” och det finns många komiska poänger, inte minst
pantomimiskt. I Kristianstad skrattades det mycket och jag skulle önska att någon
ville utveckla den sidan av pjäsen ytterligare ty då framstår djupen desto…
djupare.
Isbränna
Ritva är taxichaufför i Stockholm samt ensamstående mor till Oscar 17 år. En
kväll blir han Ihjälsparkad av nynazister. Ritvas värld krossas. Mitt i alltihop dyker
Sandra upp, dottern till hennes barndomskamrat. Ritva väntar på rättegången,
sedan kan hon sörja.
Men förövarna går fria i tingsrätten. Då väntar hon på hovrättsdomen, då om
någonsin ska allt läggas till rätta och hennes sons mördare bli dömda så att allt
blir rätt. Samhället ska lyfta av henne en del av tyngden. Men förövarna går fria
också i hovrätten och prövningstillstånd till Högsta Domstolen är inte aktuellt.
Ritva har kommit till vägs ände. I sin förtvivlan beslutar hon sig för att ta lagen i
egna händer.
Vad hon inte tänkt på är att hon drar med sig en annan ung människa i fallet
nämligen Sandra.
Tokans dröm
Den fyrtioåriga arbetsklädda kvinnan kommer in till sina arbetskamrater
(publiken) i pausrummet och börjar genast skälla för att någon röker. Hon är
skyddsombud – och bitter! Så småningom drämmer hon till med något hon gått
och ruvat på en lång tid nu: hon ska sluta! Det ska bli skönt att slippa dessa
slashasar till karlar, det ska bli skönt att få gå i kjol mitt i veckan och det ska bli
skönt att slippa vara ambassadör för hela kvinnosläktet varveviga dag. Men
ändå… . Det är inte så lätt. Som skyar drar minnena fram – glada och tråkiga,
dråpliga och rörande. Livet, hennes liv, hur det än har varit har ju varit här! Hur
ska det bli nu? En pjäs om arbetets helvete och poesi, om kamratskap, demokrati
och laddningen mellan könen.
Pojkjäveln
Med en stor machete klyver han sin son från huvud till fot och han är glad! Det är
en dröm, en hemsk dröm som försöker lösa ett olösligt problem nämligen att den
identitetmycket begåvade egna sonen inte vill läsa vidare och bli något utan istället trava
på i samma svetsarspår som farsan själv. Vad gör man med en sådan son? Ja
vad gör man? Vad är egentligen begåvat? En pjäs om faderskärlek, stolthet och
.
Det är påsk i Norrland, snödropp och tjäderspel. Elena från Ryssland ersätter
familjens hustru och mor, denna har stuckit till Småland med sin nye man. Men
exet och två vuxna söner finns kvar kring skogsprocessorn som är deras
levebröd. Elena har varit med. Hon är inte tappad bakom en vagn. Vad behöver
karlar? Vad behövs i dessa gudsförgätna trakter? Vad är svaret och vem kan
döma? Vad innebär det fria valet?
Dyk
Detta är ett verkligt kammardrama – ett tryckkammardrama – som utspelar sig i
nutid inuti en tryckkammare ombord på ett dykerifartyg ute på Nordsjön. Teamet
har blivit påprackade Nordsjöns första kvinnliga djuphavsdykare och till råga på
allt inträffar ett haveri… .
Pjäsen arbetar ytligt sett med det spännande scenariot men vem som vill kan
även uppleva existentiella svallvågor där manligt och kvinnligt, liv och död, kärlek
och vänskap, överklass och underklass ställs på sin spets. Tilläggas bör att
jargongen är ”rå men hjärtlig” och det finns många komiska poänger, inte minst
pantomimiskt. I Kristianstad skrattades det mycket och jag skulle önska att någon
ville utveckla den sidan av pjäsen ytterligare ty då framstår djupen desto…
djupare.
Isbränna
Ritva är taxichaufför i Stockholm samt ensamstående mor till Oscar 17 år. En
kväll blir han Ihjälsparkad av nynazister. Ritvas värld krossas. Mitt i alltihop dyker
Sandra upp, dottern till hennes barndomskamrat. Ritva väntar på rättegången,
sedan kan hon sörja.
Men förövarna går fria i tingsrätten. Då väntar hon på hovrättsdomen, då om
någonsin ska allt läggas till rätta och hennes sons mördare bli dömda så att allt
blir rätt. Samhället ska lyfta av henne en del av tyngden. Men förövarna går fria
också i hovrätten och prövningstillstånd till Högsta Domstolen är inte aktuellt.
Ritva har kommit till vägs ände. I sin förtvivlan beslutar hon sig för att ta lagen i
egna händer.
Vad hon inte tänkt på är att hon drar med sig en annan ung människa i fallet
nämligen Sandra.
Tokans dröm
Den fyrtioåriga arbetsklädda kvinnan kommer in till sina arbetskamrater
(publiken) i pausrummet och börjar genast skälla för att någon röker. Hon är
skyddsombud – och bitter! Så småningom drämmer hon till med något hon gått
och ruvat på en lång tid nu: hon ska sluta! Det ska bli skönt att slippa dessa
slashasar till karlar, det ska bli skönt att få gå i kjol mitt i veckan och det ska bli
skönt att slippa vara ambassadör för hela kvinnosläktet varveviga dag. Men
ändå… . Det är inte så lätt. Som skyar drar minnena fram – glada och tråkiga,
dråpliga och rörande. Livet, hennes liv, hur det än har varit har ju varit här! Hur
ska det bli nu? En pjäs om arbetets helvete och poesi, om kamratskap, demokrati
och laddningen mellan könen.
Pojkjäveln
Med en stor machete klyver han sin son från huvud till fot och han är glad! Det är
en dröm, en hemsk dröm som försöker lösa ett olösligt problem nämligen att den
identitetmycket begåvade egna sonen inte vill läsa vidare och bli något utan istället trava
på i samma svetsarspår som farsan själv. Vad gör man med en sådan son? Ja
vad gör man? Vad är egentligen begåvat? En pjäs om faderskärlek, stolthet och
.
Nyårsnatt
Det är nyårsafton på ett högfjällshotell. Kristin, servitris, har fullt upp. Den nye
ägaren Teodor och hans yngre hustru Julia bjuder ett celebert gäng på
invigningsfest. Kristins sambo Jan ska efter middagen köra sällskapet i
hundspann ut på fjället.
Under festen avviker Julia och stöter av en slump ihop med Jan. Han visar sig
vara hennes ungdomskärlek. Och leka den kära leken igen, det vill hon. Medan
Jan är allvarlig. I den avställda baren böljar känslorna fram och tillbaka. Kristin
och senare även Teodor bankar alltmer enträget på dörren.
Pjäsen är en parafras på Fröken Julie, fast i nutid, och Julia är verkligen inte den
som skär halsen av sig.
Det är nyårsafton på ett högfjällshotell. Kristin, servitris, har fullt upp. Den nye
ägaren Teodor och hans yngre hustru Julia bjuder ett celebert gäng på
invigningsfest. Kristins sambo Jan ska efter middagen köra sällskapet i
hundspann ut på fjället.
Under festen avviker Julia och stöter av en slump ihop med Jan. Han visar sig
vara hennes ungdomskärlek. Och leka den kära leken igen, det vill hon. Medan
Jan är allvarlig. I den avställda baren böljar känslorna fram och tillbaka. Kristin
och senare även Teodor bankar alltmer enträget på dörren.
Pjäsen är en parafras på Fröken Julie, fast i nutid, och Julia är verkligen inte den
som skär halsen av sig.
Bonusmaterial i pdf-format: Presentationsflyer, Synopsis
Masungen
Guds tidsmaskin går sönder och av misstag hamnar Leif, sju år, hundra år bakåt i
tiden. Han tvingas arbeta i hyttan, han får äta äcklig mat och han blir hunsad av
gruvdräng och skolmäster. Men han träffar också sin mormors mor som är nio år
och som arbetar i hyttan tillsammans med Konrad som är elva. De snälla barnen
lyckas rädda tillbaka Leif till hans egen tid alltmedan Gud svär över ålderdomlig
utrustning, nu vill han ha digitalt! Leif vaknar lyckligt i sin egen säng. Hans mamma
säger att han har drömt för att han såg ett tv-program om barnarbete i tredje
världen. Så fattigt var det här förr i tiden också, säger hans mamma. Jag vet, säger
Leif.
Lusten finns - Gråten är borta
Den här pjäsen handlar om ”fucking Deje” kan man säga, den osynliga provinsen,
utkantens beroende och scizofrena förhållande till Stockholm. Den unga Mona på
Mon står i centrum, hon anklagar föräldrarna för bristande kamp, för bristande
självkänsla, för bristande allting: ”Varför skaffade ni mej här? I Deje? Ingen kan
komma från Deje.
Har du någonsin sett en film eller läst en bok där huvudpersonen kommer från
Deje? – Deje? Yeah, yeah? You´re Brittish I suppose?” Mona blir kär i en
stockholmare – stor dramatik! Tala om kulturkrock. Van som hon är att möjligtvis bli
uppvaktad med en blodig tjäder faller hon pladask för Gabriel som uppvaktar henne
med hummer och champagne. Och böcker och teaterbesök. Mona företar en
klassresa. Men innerst inne värker en bit av hjärtat – den bit där identitet och
rotsystem sitter…
Vi lever, vi lever
1985 utlyste Fria Proteatern tillsammans med Kulturrådet en dramapristävling om ”
bästa pjäs med motiv från arbetslivet”. Tävling genererade 123 nyskrivna pjäser.
Andrapristagaren Skärbrännaren blev mycket känd. Men det var faktiskt Vi lever vi
lever som vann. Originalversionen övertygade juryn och pjäsen sattes också upp av
FriaProteatern och Stockholms Stadsteater 1987. Men då var manuset nerskuret,
originalversionen var nämligen för lång. Dramaturger sattes att hjälpa mig skära.
Det var inte lätt. Och någonstans gick det snett, barnet försvann ut med badvattnet.
Pressen var visserligen positiv men publiken kom inte. Sören Brunes scenografi
imponerade och skådespelarna var lysande men föreställningen var för allvarlig och
för tungfotad.
Jag har nu bearbetat pjäsen och försökt transplantera tillbaka hjärtat ty det handlar
om viktiga om än otidsenliga ting såsom vad livet går ut på, hur arbetaren lever, att
han lever och vad solidariteten är värd.
Handling: Ett gäng arbetare har tagit över en svetsverkstad och de försöker nu
överleva i snålblåsten vilket innebär att de får ta de minst attraktiva och bökigaste
jobben. Jobbet har blivit hela deras liv – det gäller att vinna eller försvinna. Humorn
och kamratskapen håller dem med energi och värme. I mitten står Basen, kvar i sin
gamla roll fast alla nu ”ska vara med och dela och bestämma”. Basen är trött. Då
dyker Frestaren upp… . När det gemensamma projektet hotas, vad händer i
gänget? Arbetet som mening, identitet, trygghet och gemenskap.
Och som helvete. Eller bara som försörjning. Eller ska man släppa taget och låta sig
falla? Det senare reflekterar dessa människor inte ens över, de fajtas i smörjoljan
nere i ett tankfartyg eller under stjärnorna uppe på en kokartopp. Det är tungt och
farligt och dåligt betalt. Ändå trivs de. Käften går. Är de inte riktigt kloka? Och varför
blir de så upprörda om nån får chansen till ett annat, bättre jobb? En pjäs om
kamratskap och solidaritet.
Eld i berget
Det här är en historia med mycket humor och handfast erotik. Liksom romantik. Fyra
slagfärdiga kvinnor står i ur och skur och sorterar malm. Utan skämten, sången och
de olika intressanta karlarna vore livet tämligen hårt. I centrum står
fyrabarnsmodern och nyblivna änkan Fribolånga som på egen hand lärt sig
mineralogi och att hitta de dyrbara stenarna… . Hennes arbetskamrater har olika
fäder till sina ungar och snart är den unga malmvaskerskan Solveig också ”på det
viset”. Men under stenens skrovliga yta glöder det av passioner, bildningstörst och
uppfinningsrikedom… Pjäsen innehåller 14 sånger med en underbar, kongenialt
komponerad musik av Bert Deivert.
Bonusmaterial: Sångtexterna ur Eld i berget
Guds tidsmaskin går sönder och av misstag hamnar Leif, sju år, hundra år bakåt i
tiden. Han tvingas arbeta i hyttan, han får äta äcklig mat och han blir hunsad av
gruvdräng och skolmäster. Men han träffar också sin mormors mor som är nio år
och som arbetar i hyttan tillsammans med Konrad som är elva. De snälla barnen
lyckas rädda tillbaka Leif till hans egen tid alltmedan Gud svär över ålderdomlig
utrustning, nu vill han ha digitalt! Leif vaknar lyckligt i sin egen säng. Hans mamma
säger att han har drömt för att han såg ett tv-program om barnarbete i tredje
världen. Så fattigt var det här förr i tiden också, säger hans mamma. Jag vet, säger
Leif.
Lusten finns - Gråten är borta
Den här pjäsen handlar om ”fucking Deje” kan man säga, den osynliga provinsen,
utkantens beroende och scizofrena förhållande till Stockholm. Den unga Mona på
Mon står i centrum, hon anklagar föräldrarna för bristande kamp, för bristande
självkänsla, för bristande allting: ”Varför skaffade ni mej här? I Deje? Ingen kan
komma från Deje.
Har du någonsin sett en film eller läst en bok där huvudpersonen kommer från
Deje? – Deje? Yeah, yeah? You´re Brittish I suppose?” Mona blir kär i en
stockholmare – stor dramatik! Tala om kulturkrock. Van som hon är att möjligtvis bli
uppvaktad med en blodig tjäder faller hon pladask för Gabriel som uppvaktar henne
med hummer och champagne. Och böcker och teaterbesök. Mona företar en
klassresa. Men innerst inne värker en bit av hjärtat – den bit där identitet och
rotsystem sitter…
Vi lever, vi lever
1985 utlyste Fria Proteatern tillsammans med Kulturrådet en dramapristävling om ”
bästa pjäs med motiv från arbetslivet”. Tävling genererade 123 nyskrivna pjäser.
Andrapristagaren Skärbrännaren blev mycket känd. Men det var faktiskt Vi lever vi
lever som vann. Originalversionen övertygade juryn och pjäsen sattes också upp av
FriaProteatern och Stockholms Stadsteater 1987. Men då var manuset nerskuret,
originalversionen var nämligen för lång. Dramaturger sattes att hjälpa mig skära.
Det var inte lätt. Och någonstans gick det snett, barnet försvann ut med badvattnet.
Pressen var visserligen positiv men publiken kom inte. Sören Brunes scenografi
imponerade och skådespelarna var lysande men föreställningen var för allvarlig och
för tungfotad.
Jag har nu bearbetat pjäsen och försökt transplantera tillbaka hjärtat ty det handlar
om viktiga om än otidsenliga ting såsom vad livet går ut på, hur arbetaren lever, att
han lever och vad solidariteten är värd.
Handling: Ett gäng arbetare har tagit över en svetsverkstad och de försöker nu
överleva i snålblåsten vilket innebär att de får ta de minst attraktiva och bökigaste
jobben. Jobbet har blivit hela deras liv – det gäller att vinna eller försvinna. Humorn
och kamratskapen håller dem med energi och värme. I mitten står Basen, kvar i sin
gamla roll fast alla nu ”ska vara med och dela och bestämma”. Basen är trött. Då
dyker Frestaren upp… . När det gemensamma projektet hotas, vad händer i
gänget? Arbetet som mening, identitet, trygghet och gemenskap.
Och som helvete. Eller bara som försörjning. Eller ska man släppa taget och låta sig
falla? Det senare reflekterar dessa människor inte ens över, de fajtas i smörjoljan
nere i ett tankfartyg eller under stjärnorna uppe på en kokartopp. Det är tungt och
farligt och dåligt betalt. Ändå trivs de. Käften går. Är de inte riktigt kloka? Och varför
blir de så upprörda om nån får chansen till ett annat, bättre jobb? En pjäs om
kamratskap och solidaritet.
Eld i berget
Det här är en historia med mycket humor och handfast erotik. Liksom romantik. Fyra
slagfärdiga kvinnor står i ur och skur och sorterar malm. Utan skämten, sången och
de olika intressanta karlarna vore livet tämligen hårt. I centrum står
fyrabarnsmodern och nyblivna änkan Fribolånga som på egen hand lärt sig
mineralogi och att hitta de dyrbara stenarna… . Hennes arbetskamrater har olika
fäder till sina ungar och snart är den unga malmvaskerskan Solveig också ”på det
viset”. Men under stenens skrovliga yta glöder det av passioner, bildningstörst och
uppfinningsrikedom… Pjäsen innehåller 14 sånger med en underbar, kongenialt
komponerad musik av Bert Deivert.
Bonusmaterial: Sångtexterna ur Eld i berget
