Denna långa novell - eller kortroman - är hämtad ur boken Isbränna som kom i
originalpocket 2000. Berättare är Sven Wollter, som gör den starka berättelsen full rättvisa
genom sin närvaro och inlevelse.
Berättelsen handlar om tre män och en kvinna: fadern och hans båda söner och så
hushållerskan Gerda, som dyker upp på Berget i skogen i huset där de bor.
Det är 50-tal; på radion spelas Tova Carsons "På en öde ö i havet" - i skogen där männen
försörjer sig som skogsarbetare drar ännu hästar de tunga timmerlassen till
upphämtningsplatserna.
När Gerda kommer till dem ställs deras förut så stillsamma och strävsamma liv på ända -
livet blir ljusare att leva men också mycket farligare - när förälskelsens och begärets lågor
sätter dem i brand.
På en öde ö i havet
"Jag skrev en berättelse där en man på ett ålderdomshem
fullständigt krackelerar när en kvinna i elrullstol dyker upp.
Varför reagerade han så våldsamt när han fick syn på henne?
Berättelsen växte och avtäckte långsamt sina svarta hemligheter
mitt i skogslandets råslit och drömmar under en gnistrande
stjärnhimmel.
Aldrig trodde jag då att jag skulle få höra huvudpersonens röst i
verkligheten. Nej aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra hans
egen röst vibrerande av känslor eller att jag skulle få höra
timmerkälkarna rassla, fåglarna sjunga, kyrkorgeln tona in den
nya tiden där på Berget.
Jag skrev en gång en berättelse. Nu levereras den intravenöst,
som en film mellan öronen för åhöraren att dras in.
Men ta det bara lugnt, det är inte på riktigt."